Akrobaten av Jenny Forsberg

Ibland finns det böcker som gör en så vansinnigt upprörd. Det vara vissa händelser som upprör, ibland kanske det är själva handlingen i boken som gör en arg och ibland kanske man inte alls vet varför men man blir bara upprörd. I den här boken blir jag helt vansinnigt upprörd över beteendet hos vissa karaktärer. Ibland känner jag det som att jag ville slänga boken i golvet för att de var så otroligt irriterande. Fast ändå fortsatte jag att vända blad. Och fort gick det att läsa. Och jag läste och jag läste och jag läste och jag kunde inte sluta läsa. I början av boken så visste jag inte om jag blev upprörd över det faktum att jag tyckte att karaktärerna var dåligt uppbyggda eller om det var för att jag blir frustrerad över hur naiva vissa karaktärer var men ju mer jag läste ju mer insåg jag att jag blev upprörd över vissa karaktärer för att de påminde mig om människor som jag har min närhet som ibland beter sig på det här frustrerande sättet som vissa beter sig i boken.

     Den här boken handlar nämligen om Tom och hans familj. När boken börjar så har Tom precis återförenats med sin fru och sin familj och de är på semester i Goa. Man märker tidigt i boken att Tom inte är en speciellt sympatisk människa. Han är svindlare och lögnare på heltid som har trasslat in sig så i sina lögner att han inte vet vad som är sant och inte är sant. När vi möter familjen i Goa så märker vi redan att familjen är ganska så dysfunktionell. Leila, Toms fru är vansinnigt naiv och det är henne som min frustration mestadels riktar sig in på. Jag skulle helst av allt bara vilja ge henne en örfil så hon vaknar upp till verkligheten. Vi möter även deras barn Viktor och Anna som även de har sina problem och bekymmer. Anna är den rebelliska tonåringen och Viktor gör allt för att få sin pappa att se honom. På riktigt. 

     Ju längre in i boken som jag läste ju mer lugnade min frustration ner sig för jag märkte hur karaktärerna i boken utvecklades. Boken är också väldigt lättläst och språket är enkelt något som jag uppfattar kan vara svårt att få till bra men Forsberg lyckas alldeles utmärkt med detta. Jag gillar också att jag blir väldigt upprörd och irriterad av karaktärerna för när känslor skapas som är så starka över karaktärer så vet man att författaren har gjort ett bra jobb av att bygga upp dem. Jag gillar också att de på sina sätt är enkla för ofta i böcker är det lätt att kräva komplicerade karaktärer men ibland är livet mycket enklare än så. Det går omkring en herrans massa människor i världen som tänker, beter sig och agerar som Jennys karaktärer i boken och det är just det som gör mig så otroligt frustrerad. 

     Så summan av det hela är att när jag slog ihop boken färdigläst så gillade jag den skarpt. Det enda jag skulle kanske ha önskat är sisådär femtio sidor till så man kunde utveckla slutklämmen lite på boken. Samtidigt så gillade jag att den slutade med lite frågetecken så det är något som jag absolut inte skulle ändra. Tycker att det här är en bok som passar alldeles utmärkt för hängmattan eller uppkrupen i soffan under en filt. Tycker också väldigt mycket om titeln. Ett otroligt bra val på den här boken.

Kan köpas här och här

Rec.ex från Jenny