Dödlig besatthet och pinigt sex

Det här är den andra Nora Roberts-boken som jag ger mig på någonsin och här gången blev det en av hennes mysdeckare. Blå Dahlia var jag lite tveksam till när jag läste den så när jag fick tillfälle att läsa Dödlig Besatthet så tackade jag glatt ja. För är man en storsäljare som Nora Roberts så måste hon ju ha någonting speciellt. Något som jag själv inte upptäckte när jag läste Blå Dahlia. 

     I Dödlig Besatthet så träffar vi Lila. Hon är författare och professionell hemmavakt. Hon tar hand om hem vars ägare är på semester. Därför har hon heller inget eget hem och livnär sig bra som författare då hon alltid har tak över huvudet, får betalt för det plus har tid att skriva. Lila är otroligt fascinerad av människor. Så fascinerad att hon alltid har en kikare med sig som hon använder för att kunna kika in i andra människors liv och en kväll då hon sitter med sin kikare så blir hon vittne till ett mord. 

     Ashton är konstnär och när Lila och Ashtons vägar möts så skapas en underlig vänskap. Tillsammans ger de sig ut på jakt efter mördare och antikviteter och under de fyrahundra sidor som den här boken består av blir det aldrig en lugn stund.

     Jag är lite kluven till den här boken. Jag kan nämligen hitta en hel del att klaga på. Fast sedan var jag samtidigt helt fast i boken och när jag inte läste den så gick jag runt och funderade på vad som skulle hända och vad som har hänt. Faktiskt otroligt underhållande. Jag skulle ju inte vilja påstå att Nora Roberts är en direkt tajt författare som till exempel King där språket är något helt fantastiskt men det är hennes berättelser som gör att i alla fall jag totalt fastnar. Det här är perfekt underhållning när man behöver något lätt och fluffigt och kan absolut tänka mig att läsa fler böcker av henne nu. Däremot måste jag bara nämna att sexscenerna var lite...eh...för romantiska för mig. Det användes ord som var alldeles för puttinuttiga. Så pass att jag tyckte det var pinsamt. En stor eloge till Carla Wiberg som har översatt boken för det kan verkligen inte ha varit lätt att översätta det här. Och då är jag inte en person som är direkt pryd eller tycker att det är det är jobbigt att läsa sexscener i vanliga fall. Fast om man kommer över att det är pinsamma sexscener i den här boken så rekommenderar jag den absolut. 

     Mer deckarfluff till folket säger jag bara. Eller i alla fall till mig.

Rec.ex Albert Bonniers Förlag