Den här recensionen har verkligen låtit vänta på sig. Faktiskt i ett helt halvår om jag har räknat rätt. Ibland blir det bara sådär att vissa recensioner hamnar lite på sidan om. Och då har det ingenting alls att göra med att boken i sig är dålig. Man har egentligen bara varit väldigt disträ och kanske skrivit en halv recension som sedan blivit liggande. Och ju mer tiden går ju svårare är det att skriva klart. Men nu äntligen är den här.
Thales Värld av Nicklas von Matérn är en bok med flera ganska så otrevliga noveller. Otrevliga för att de är ganska så psykologiskt obehagliga. De kryper en in på skinnet och skakar om en lite som läsare och det, i min bok, är ett riktigt bra betyg. Några av de här novellerna lämnar slutet öppet och även det är någonting jag gillar. Jag föredrar nämligen att noveller lämnar någonting till läsaren än att de ger ett ordentligt avslut något som kan bli lite konstigt då de handlar om korta noveller. Varje novell är som sagt ganska så mörk i sin framtoning men mest av allt så gillar jag språket. För det är ett vackert språk som målas upp och det märks att von Matérn är duktig på att kombinera ord.
Min favoritnovell var helt klart Ljudmördad. Först och främst för att det är en riktigt bra novell med en intressant historia och bra uppbyggnad men också för att den kunde jag verkligen relatera till personligen då huvudgestalten i novellen plågas av ljud. Jag är själv väldigt ljudkänslig men kanske inte lika ljudkänslig som personen i novellen som plågas något enormt av de ljud som omringar honom.
Överlag så är det här riktigt bra noveller med bra variation i sina teman och som jag tycker ska läsas om man gillar berättelser med existentiell ångest och mörker med deckarinslag. Däremot kanske man inte ska läsa dem på kvällen om man vill somna gott och utan lite ångest men uppkrupen i soffan en mörk vinterkväll passar den alldeles utmärkt. Så jag rekommenderar den här boken absolut till både novellälskare och till de som inte läser så mycket noveller. För den här boken är helt klart värd sin tid.
Fler som recenserat: Vargnatts bokhylla
Min favoritnovell var helt klart Ljudmördad. Först och främst för att det är en riktigt bra novell med en intressant historia och bra uppbyggnad men också för att den kunde jag verkligen relatera till personligen då huvudgestalten i novellen plågas av ljud. Jag är själv väldigt ljudkänslig men kanske inte lika ljudkänslig som personen i novellen som plågas något enormt av de ljud som omringar honom.
Överlag så är det här riktigt bra noveller med bra variation i sina teman och som jag tycker ska läsas om man gillar berättelser med existentiell ångest och mörker med deckarinslag. Däremot kanske man inte ska läsa dem på kvällen om man vill somna gott och utan lite ångest men uppkrupen i soffan en mörk vinterkväll passar den alldeles utmärkt. Så jag rekommenderar den här boken absolut till både novellälskare och till de som inte läser så mycket noveller. För den här boken är helt klart värd sin tid.
Fler som recenserat: Vargnatts bokhylla
Bra språk och rytm! Och såväl rolig som tänkvärd och spännande.
SvaraRadera