Otäck och obehaglig och alldeles fantastisk!

Att jag älskar Stephen King kanske inte är någon hemlighet direkt så när den här boken kom ut så kunde jag inte låta bli att slänga mig över den. Jag lade faktiskt allt jag hade åt sidan och bara läste och läste, höggravid och dan. För den här boken gick det undan att läsa. Det är King när det är som riktigt bra för det bästa med den här boken är hur han berättar sin historia. 

     Den här boken handlar om Jamie och hur Jamie träffar pastor Charles Jacobs. Första gången de träffas så är Jamie sex år och de fattar tycke för varandra direkt. Deras vägar fortsätter att mötas genom livet och boken handlar egentligen om deras relation. Och om Pastor Jacobs underliga hobby. 

     Det här är en riktigt obehaglig bok. Ska jag vara ärlig så var jag lite omskakad när jag läst klart den. För den smyger sig på en och när man tror att man är trygg så slänger sig obehaget över en. Berättelsen är också väldigt enkelt utformad och det här är King när han är som allra bäst. Jag är nämligen väldigt förtjust i de där böckerna där han skapar en miljö och gestalter som man som läsare verkligen får lära känna. Men som sagt, den här boken är otäck. Det lustiga var att boken är ganska så lunkande i sin takt att jag var tvungen att googla runt lite för att se om den här boken verkligen var otäck och jag blev förvånad över hur otäck så många läsare tyckte att den är för för mig var den inte alls det. Tills det väl gällde. För då fanns inge återvändo längre. Den är så smygig att man har ingen aning om egentligen när det väl inträffar men när det väl inträffar, då är det för sent. Det är nästan så att den borde ha en varningstriangel. Jag läste till och med att King själv anser att detta är en av hans mest otäcka och att när den väl var färdigskriven så ville han bara lägga den åt sidan och glömma den.

     Så jorå! Jag rekommenderar den här boken starkt. Men läses på egen risk helt klart...

Rec.ex: Albert Bonniers Förlag