Granne med Döden - otäck, vidrig och alldeles, alldeles underbar

Alex Marwood kan verkligen konsten att skriva om väldigt obehagliga teman. Onda Flickor som kom ut förra våren handlade om barn som dödade barn och denna gången skriver Marwood om ett tema som också minst sagt berör läsaren. Fast på ett helt annat sätt. Och jag som var väldigt förtjust i Onda Flickor är faktiskt till och mer lite mer förtjust i denna. Däremot tog det ett bra tag för mig att ta mig igenom boken. För fy sjutton vad obehagligt och otäck den är. Jag kan också förstå varför Stephen Kings blurb står på omslaget till den här boken för Granne med Döden påminner mig lite om Kings skrivande när det är som otäckast. Och det säger inte lite det!

     Vi befinner oss i Londons södra del i Granne med Döden. I ett hyreshus där egentligen ingen vill bo och med en hyresvärd som inte direkt är en seriös hyresvärd. Här bor människor som har en anledning till att gömma sig undan lite i samhället och som befinner sig lite utanför samhällets gränser. Vissa av egen vilja och andra inte. Relationen mellan grannarna är intressant och välskriven och vi får lära känna hyresgästerna på väligt många olika plan. I huset börjar det dock sprida sig en väldigt underlig och otäck stank och även om läsaren från början får veta vart stanken kommer ifrån så tar det ett litet tag innan vi får reda på vem det är som sprider den otäcka doften. För otäck är stanken och otäck är boken och det här är riktigt bra och ruggigt. Det är en bok som tar tag i en och som upprör, något som verkar vara Marwoods styrka i sitt skrivande. 

     Vad jag nog allra mest gillar med den här boken är att det är ingen gissningsroman. Vi behöver inte gissa oss till vem det är som är den otäcke mördaren för det berättar Marwood för oss i mitten av boken samtidigt som hon lyckas upprätthålla spänningen och läslusten. Enligt mig så betyder bara det att Marwood är en utomordentlig författare och jag ser verkligen fram emot många fler och otäcka böker från henne. Hon är helt enkelt briljant!

Rec.ex Modernista