Kungen i mitt hjärta!

Det är väl ingen som har missat att jag älskar Stephen King och hans fantastiska böcker. Det finns verkligen få författare som kan skriva oändligt utan att man som läsare tröttnar eller tycker att han rabblar på för länge eller att historien börjar bli för långdragen. Nej King han bygger världar som uppslukar mig och får mig vilja stanna kvar där länge, länge oavsett om hans värld är helt fruktansvärt läskig och otäck.

     Mitt första möte med King var däremot något helt annat än ljuvligt. När jag var si sådär tolv år så lånade jag nämligen hem Jurkyrkogården från biblioteket och läste ut den under täcket i total fasa. Jag var så rädd för den där boken att jag inte närmade mig en King-bok på flera år efteråt. Jag tyckte att döda djur var riktigt otäcka och fantiserade om katter och hundar som skrapade på min sovrumsdörr med jord över hela kroppen mitt under nätterna. Jag som är uppvuxen på landet där det finns en del hemmagjorda djurkyrkogårdar lite här och där gick långa omvägar för att slippa gå över dem och jag fruktade vad som pågick där nere under jorden i gravarna. Otäckt var det men samtidigt alldeles alldeles underbart. Jag har ärligt talat inte läst om Jurkyrkogården för jag känner mig faktiskt lite skadad av den fortfarande även om jag vet att jag nog kommer älska den. Det är nog så att jag inte läst om den också för att jag gillar det där minnet. Det där otäcka då jag gick omkring och rös lite av obehag men under det närmsta året så har jag lovat mig själv att läsa den. För så är det med King. Han lämnar sällan en läsare oberörd.

     För något år sedan plockade jag upp mästerverket The Shining och gjorde det med rädsla. Jag läst den under lunchen med andan i halsen i stekande solsken och mitt i prunkande park och var helt galet rädd för att buskarna omkring mig rörde på sig, närmade sig för att attackera i vilken sekund som helst. Det var också efter The Shining som jag totalt föll för Kings berättelser. Att läsa honom som vuxen är absolut en helt annan sak. Istället för att fokusera på det otäcka som man så gärna gör som barn så upptäckte jag hur han bygger upp världar och berättar historier som verkligen är hissnande. Hans språk är magiskt och enligt mig är han ett språkgeni. Jag är så förtjust i honom att jag helst gärna läser minst en King i månaden. Hinner jag inte det så går jag omkring och klappar på hans böcker som jag har i hyllan. För enligt mig gör hans namn verkligen skäl för sitt författarskap och självklart är han värd en hel helg med hyllningar som denna. Det finns ingen författare som jag nämligen älskar så totalt. Och i mitt hjärta bor han och där stannar han nog för alltid.