Gillian Flynns försvunna äkta maka

Jag är lite kär i Gillian Flynn. Helt ärligt! För det är få författare som kan skriva som hon. Så mörkt, så underbart och så fruktansvärt knepigt. För hon är knepig men det är just den här knepigheten som jag älskar med hennes berättelser. Med detta menar jag inte att hennes böcker är svårlästa, tvärtom så läser man helst ut dem i ett enda andetag men hennes böcker, som anses platsa i deckargenren, berättas på ett helt fantastiskt sätt. Hon kan konsten att överraska få i alla fall mig ( och en stor del av bokbloggsvärlden) att tillbe henne och höja henne till skyarna. För hon är värd all denna upphöjning. Personligen anser jag att hon är en av de bästa.

     Gone Girl som är hennes senaste bok handlar om ett äktenskap skulle man kunna säga. Det är en historia om pojke möter flicka och när boken inleds så är dessa personer gifta med varandra men en dag så försvinner kvinnan bara helt plötsligt. Stämningen i boken är däremot väldigt bubblig i början. Jag blev själv väldigt förvånad för det kändes som om jag hamnat i någon slags chick-lit historia. Inte för att det är något fel på det men i och med att Gillian Flynn är ganska så bäcksvart i sitt skrivande så undrade jag vad som i hela friden pågick. Sedan förvrids stämningen i boken väldigt långsamt och utvecklas till någonting helt fantastiskt och mörk.  

     Jag kan inte påstå att det är någon direkt aktion i den här boken. Dark Places till exempel innehåll så många mer komponenter men för min det var den här boken så exemplariskt utförd att det inte gjorde någonting. Den är som den är och enligt mig är den helt enkelt bara perfekt hela vägen till slutet. 

Fler som läst hittar man här.

Rec.ex. Modernista