Önskar Glad rysig Midsommar

Nu när ni kanske steker köttbullar, plockar vildblommor till midsommarstången, letar efter finaste sommarklänningen/kläderna att ta på er eller häller upp snapsen i snapsglasen och övar upp stämbanden i tid till snapsvisorna, så befinner jag mig på jobbet och försöker ignorera att det är midsommar. Den här dagen och julafton är de två svåraste dagarna på året för mig att vara hemifrån. Därför spenderar jag dagen/kvällen med skräck och även nu här bjuder er på början av en liten egenskriven rysig midsommartext idag dagen till ära. Var snäll mot mig bara för detta är rent råmaterial och bara början på någonting som jag har i bakhuvudet. Fast jag bjuder på den ändå. För det är ju midsommar och det här är ju en text om precis detta. Så GLAD MIDSOMMAR på er!

"Hennes kjol klibbade vid låren, samtidigt rann det en svettdroppe över hennes gyllene rygg och groddansen var slut i samma stund som solen kröp fram bakom molnen och kastade sina varma strålar på sjön.

Hon hade dansat, slängt med sitt långa hår, som om vinden hade fångat det och lekt tafatt. Halvhjärtat hade han dansat runt den lutande stången, all sin koncentration riktad mot henne, hennes rörelser, hennes hår och hennes leende. Vid ett ögonblick hade deras händer snuddat. Hennes hand varm och len och hans, fuktig och nervös. Hans hjärta hade slagit volter, medan hon hade försvunnit, dansandes bort, med kjolen vajande runt benen, omedveten om den eufori och salighet hon lämnat efter sig.  

Människorna omkring honom befann sig i periferin, bland fågelsång, öns lummiga famn och det fuktiga gräset. De åt, skrattade och drack, omedvetna om att de befann sig mitt i en förvandling. Att det just nu pågick någonting magiskt, som strålande från henne och rakt in i honom.

Hon såg inte på honom där hon stod vid det uppdukade bordet, fyllt med midsommarläckerheter och snapsglas. Hon behövde inte se på honom, hennes ansikte sa allt. De små rynkorna runt ögonen talade till honom, viskade: ”Det är du och jag nu”. Hennes hand som i en långsam rörelse förde ölen till munnen, lovade att smeka honom och ingen annan. Lovade att älska honom, smyga iväg med honom när natten faller på. Bort mot ängen där ingen kunde hitta dem, älskandes bland ängsblommor och syrsornas ljuva klagan.

Han stod där, mitt bland flickor med midsommarkransar i håret, bland berusade, bland hoppfulla och bland sorgsna. Omedveten om världen och hennes känslor till honom. Omedveten om sommaren, grönskan och ljuset. Omedveten om allt.

Förutom kärleken."