My hero is a King. (Eller skyller allt på Eli-inlägget)

Tog en liten promenad igår med mitt gamla jobb (bokhandeln) som mål för att hälsa på och kanske, men bara kanske "titta" lite på The Historian av Elizabeth Kuskova. Efter en ganska så lång och härlig promenad så kommer jag dit med en lite irriterande tanke i huvudet. För hela vägen dit har jag gått och tänkt på hur gärna jag vill ha, äga och läsa Full Dark, no Stars som jag redan googlat på en hel del efter Eli läser och skrivers väldigt lockande kommentarer på det här inlägget. På väg hem igen så har jag boken i handen och känner mig fullkomligt nöjd och sådär galet lycklig för att den nu är i min äga. Så det kanske är dags att erkänna att Stephen King ÄR min hjälte och skapar ett ha-galet begär hos mig. Jo, jag vet att ni redan vet att jag är King-galen men kan ändå inte låta bli att skriva om det. För det är språket i hans böcker som jag så pladaskt har fallit för. Det där genialiska, enkla, skruvade och humoristiska språket, det svarta, skrämmande och alldeles, alldeles ljuvliga språket. Sen att jag redan har flera oläsa King-böcker här hemma väntandes på mig här hemma, eller att jag är mitt inne i Salems Lot spelar liksom ingen roll. Jag vill äga alla. För King är min hjälte så enkelt är det. Så tack Eli för fantastiskt tips och för att jag återigen fått fylla på mitt King-bibliotek.