En Stephen King-älskande ny svensk kvinnlig skräckförfattare! Det var inte konstigt att jag slängde mig över Skalpelldansen när jag hörde talas om den för första gången. Läste ut den gjorde jag också på några enstaka timmar och besviken blev jag inte heller.
Det märks tydligt att Jenny Milewski är Stephen King-inspirerad. För det första handlar boken om en författare med skrivkramp. Något som många av Kings böcker gör. Milewskis romangestalt Jonas Lerman lever ett förhållandevis ensamt och isolerat liv mitt i Stockholm och pendlar mellan vansinne och verklighet. Inte heller någonting ovanligt från en King-roman. För det andra så kryper sig Milewskis bok lite under skinnet på en för att slutligen explodera i en blodfest, precis som många av Kings berättelser gör. Fast även om läsaren kan se likheterna mellan King och Milewskis roman så gör det den inte sämre. Skalpelldansen är nämligen inte alls en King-kopia utan står alldeles för sig själv.
Jag gillar att Milewski har kombinerat olika genrer i sin bok för när man läser den blir man ständigt överraskad. Den glider mellan psykologisk thriller, till spökhistoria, till blodig skräckfest, till deckare och det fungerar verkligen. Jag gillar även att Milewski ifrågasätter i sin roman om varför människan är så förtjust i skräck och att hon sätter sina egna funderingar i liv i sitt skrivande. Däremot hade jag önskat att slutet inte var så deckaraktigt för det kändes som om allting knöts ihop lite för fort. Jag gissade mig även till slutet snabbt, någonting som egentligen inte störde mig så mycket men som kanske hade kunnat undvikas. Oavsett så var jag oerhört förtjust i boken och är otroligt glad att vi har en ny svensk skräckförfattare. Visserligen var jag tvungen att blunda ibland när jag läste för att det blev för blodigt men då var det också precis så som det skulle vara. Så nu väntar jag på att Milewskis ska skriva många fler skräckböcker, för en mer lovande debut får man leta efter.
Den är lite svår att genrebestämma tycker jag. Inte för att sånt egentligen är nödvändigt.
SvaraRaderaVisst är den! Och jag brukar gilla sådana böcker. Blir lite som ett Kinder-ägg. Fullt med överraskningar :P
RaderaHehe, vi verkar inte riktigt ha samma smak på böcker för jag läste precis även din recension om Kaninhjärta och varken den eller denna fall mig direkt i smaken men det är ju bra att man får tycka olika :)
SvaraRaderaHaha, ja visst är det härligt att vi kan tycka så olika i bokbloggsvärlden. Det är det som är det bästa. Men vissa andra böcker tycker vi mer lika om. Hungerspelen till exempel :D
Radera