Mastodontboken som fick mig att falla som en fura

Den här boken påbörjade jag i januari om jag minns rätt men som sedan lades åt sidan för att jag liksom inte kom vidare efter sidan tvåhundra-någonting. Men sen låg där där och gnagde lite i bakhuvudet på mig för att jag älskade nämligen de första 150 sidorna tills det bara tog stopp så, det fanns ju en chans till att jag skulle kunna komma vidare. Så i fredags tog jag upp boken igen och gav den en andra chans. Och nästan 900 sidor senare kan jag meddela att det här var bland den mest underhållande postapokalyps jag har läst någonsin. Det finns passager (höhö) i den här boken då håren i nacken reste sig på mig på grund av hur spännande den var. Jag nästan vägrade släppa den ifrån mig och på mitt nya jobb irriterades jag mig nästan över att mina nya och jättetrevliga arbetskamrater ville prata och hänga med mig på lunchen. Den fick mig även att gå upp extra tidigt på morgonen, åka omväg på väg till jobbet och ibland ta omvägar hem endast för att få läsa extra mycket på tunnelbana. Den här ingår alltså inte i läsa-långsamt-genren som jag älskar och som bland annat Stephen King skapar, utan istället är detta en ren och skär totalslukar bok vilket är minst lika fantastiskt.

     Det kanske kan vara lätt för er som inte tycker att det är intressant med vampyrer och postapokalyptiska böcker, att rata den men jag skulle nu lite vilja ta tillfället i akt och säga att den här boken är så mycket mer än bara det. Ur ett rent TV-action-perspektiv innehåller den här boken så mycket pang-pang att krutröken nästan syns av blotta läsarögat. Spänningen är konstant utan att det blir för mycket eller för "overkligt". Sen ur ett rent litterärt perspektiv så är den samtidigt också både oerhört bra skriven och innehåller sina litterära referenser. Rent utav vacker. Och denna kombination är väldigt svårt att hitta inom litteraturen tycker jag.

     Jag tycker så mycket om den här boken att det är fysiskt jobbigt att vänta på del två som kommer ut i oktober. Så de som inte har läst och gillar spänning tycker jag helt klart ska ge sig på den. Avskräcks dock inte av storleken eller att det kanske blir trögt där efter sida tvåhundra, för det blir så oerhört mycket bättre sen och då känns det som boken bara består av några ynka blad. Kanske att den till och med är för kort. Så jag bockar och bugar och niger för Justin Cronin som har skrivit en bok som numera helt klart ingår bland mina storfavoriter.

Andra som har läst? Ja, typ alla i hela bokbloggsvärlden. Dem hittar ni här.