Blacklands av Belinda Bauer

Blacklands, eller Mörk Jord som den heter på svenska var en bok av en författare som jag egentligen från början inte var så intresserad av. Varför vet jag faktiskt inte med tanke på hur hyllad hon är i bokbloggsvärlden men jag misstänker att jag var så förtrollad av King och så inkörd på skräck att min hjärna inte riktigt ville registrera en ny författare. Jag trodde nog helt enkelt att hon befann sig utanför min litterära trygghetszon.

Tänk så fel man kan ha ibland.

Steven Lamb är tolv år och bor tillsammans med sin lillebror, mamma och mormor, i ett hem som är präglat av sorg, saknad och ensamhet. Arton år tidigare blev nämligen Stevens morbror bortrövad och mördad av seriemördaren Arnold Avery något som däremot aldrig blev bevisat på grund av att kroppen aldrig hittades. I desperationen av att rädda sin familj från någonting som liknar undergång börjar Steven inte bara gräva efter sin morbrors kropp utan även att brevväxla med seriemördaren Arnold Avery.

     Bauers debutroman berör mig på så många plan. Den får mig att både skratta och gråta och mitt hjärta att vilja slitas i tusen bitar över Steven och hans desperation. Bauer har lyckats skapa en romangestalt som verkligen berör och som därefter länge kommer följa med mig. Steven är tolv år men har tankar som en vuxen, handlar många gånger som en vuxen och som framför allt har känslor som en vuxen samtidigt som han är ett barn. Hans relation med sin familj och med seriemördaren Arnold och hur de påverkar varandra är det väsentliga i berättelsen. Därför skulle jag inte vilja kalla Bauers debutroman för en deckare. För mig så är den så mycket mer. För det är väldigt sällan som en bok inom denna genre verkligen berör mig djupt. Ofta handlar det mer om att jag blir beroende av en deckareserie och vill veta vad som händer, inte att jag blir emotionellt berörd. 

     Jag älskade den här boken helt enkelt och jag har redan när jag skriver detta slängt mig över hennes andra bok Dark Side som verkar lika lovande. Jag är så glad att jag tog mitt förnuft till fånga och köpte in Bauers två första böcker. För jag misstänker (eller kanske framför allt hoppas på) att det i framtiden kommer bli långa hyllmeter med endast Bauer.