Ni kanske har märkt att sedan jag började jobba så har jag varit lite ambivalent i min bokläsning. Den ena boken efter den andra har påbörjats för att läggas undan. Inte för att de var dåliga utan bara för att jag blivit lättdistraherad.
Den läsning som dock har varit konstant har varit lunchläsningen då jag satt mig i solen i parken vid jobbet med The time travellers wife. När den häromdan lästes ut och jag glömde ta med mig en ny bok till jobbet så lånade jag en bok från jobbet. Vi har nämligen några böcker som är i så dåligt skick att de inte kan säljas och som jag (på stränga villkor) fick låna på lunchen. Den bok som fick föjla med mig ut i solen var The shining av Stephen King som har värmt upp min bokhylla länge nu och som jag också lika länge velat läsa.
Så en lunch senare var jag fast. För ÅH vad bra The shining är. Bästa lunchskräckläsningen någonsin och har vägrat släppa den sedan dess.
Läste den på svenska någon gång på 80-talet. Jag minns den fortfarande med fasa. Den var ruggigt otäck.
SvaraRaderaJa, otäck är den verkligen! Och fantastisk :D
Radera