Jag har lagt märket till en viss tendens hos mig när jag läser en sådan där bok som är riktigt "mind blowing". Ni vet en sådan där bok som man bara totalt älskar från första sekund och som ger andnöd. Just nu läser jag, som tidigare redan tjatat om, Stephen Kings Bag of Bones (tack Eli så otroligt mycket för rekommendationen) och jag läser extremt långsamt. Jag läser en halv sida i taget för att sedan lägga den ifrån mig för att jag känner att jag känner att jag behöver låta innehållet smälta och Kings fantastiska ord få sjunka in. Jag är fullkomligt totalt över öronen förälskad i boken. Med samma slags långsamhet läste jag även The Distant Hours, The Thirteent Tale, The Secret History, The Lake of Dead Languages och även självklart The Little Stranger.
Det här är ett gott tecken och jag gillar att det går sådär långsamt. Det betyder däremot inte att de böckerna som jag slukar är dåliga eller egentligen mindre bra, bara bra på ett helt annat sätt. Det är språket som gör att jag måste stanna upp och andas för att sedan läsa vidare. I de snabblästa böckerna handlar det mer om själva berättelsen. Är det någon annan som kanske har märkt av liknande konstiga beteenden vid älsk-böcker eller är det bara jag som är så här knasig?
Jag vill inte gärna säga att du är knasig, men sådant beteende har inte jag :)
SvaraRaderaHaha, tack :D
RaderaÅh, jag vill vara sådär knasig! ;) Jag brukar alltid frenesisträckläsa böcker jag älskar och ibland känns det som att det blir alldeles för fort. Inte så att man inte hinner reflektera, för det känns det som jag gör, mer att boken tar slut alldeles för fort och jag hade gärna velat dra ut på det lite mer. Men jag har absolut inte självdisciplin nog att lägga ifrån mig en bok jag älskar, jag kanske har gjort det några gånger men då har det varit böcker med ett mycket speciellt språk som man inte förstår om man inte pausar. Eller väldigt jobbiga böcker, som Vi måste prata om Kevin.
SvaraRaderaHaha, åh fast det är jättefrustrerande att vara såhär knasig. För det är fysiskt omöjligt att läsa vissa böcker fort. Jag vill sluka "Bag of ones" för att jag älskar den men jag kan bara inte. Det blir liksom för mycket känslor att jag måste pausa. Fast sen läser jag andra böcker sådär toksnabbt. Så svårt att förklara vilka böcker det är som får mig att göra vad men är ganska så säker på att det har att göra med berättelseinnehållet och språkinnehållet. King är helt klart en författare med vackert språkinnehåll = långsam Lingonhjärteläsning.
RaderaHehe, knasigt värre :)
Jag lider av en läs-alltid-långsamt-stil. Så erbarmligt långsamt läser jag, att det endast är möjligt att läsa sånt som jag verkligen älskar. Kanske är det ett men jag fick av att tvingas läsa för mycket av långa juridiska fackböcker på universitetet? Är så glad för alla dina "läs-måsten-rekommendationer", de vågar en snigel som jag, ta mig an. :-) Kramar!
SvaraRaderaÅH så glad jag är att bidrar till ditt lässug. Fast det som är så bra med att du läser långsamt är ju då att du bara läser det du älskar :D Trygghetsläsning är jättehärligt tycker jag :) Stor kram tillbaka!
RaderaÅh, men ja, vet du, jag läser ju lake of dead languages just nu och redan på första sidan så bara visste jag, VISSTE, att jag skulle komma att älska den här boken. Jag är helt hooked! Det, my friend, händer väldigt sällan! Att jag älskar böcker, ja, men ofta tar det mer än en sida...:)
SvaraRaderaHihihi jag visst det!! Den är SÅ fantastisk!!! Blev också helt sådär tokförälskad på två sekunder i den. Då bara VET man att man kommer älska precis allt i den :D
RaderaIbland är böcker så fantastiska att jag måste ta pauser lite då och då under läsningen bara för att jag blir så exalterad ^^ Så jag tror nog jag förstår vad du menar.
SvaraRaderaÅH ja, PRECIS så är det! Jag blir så exalterad att jag måste pausa. Tänk vad knäppt men också härligt. Vad roligt att du gör likadant!
RaderaÅh vet du, sådär önskar jag ofta att jag var. Men när jag läser en mindblowing-amazing-älskatotalt-bok så läser jag den hetsigt, nästan febrigt, och kan inte sluta förrän den är slut. Senast var det så med Moodyssons nya bok, "Tolv månader i skugga" (som med allt av honom). Nu är den slut och jag längtar tillbaka och önskar att jag hade läst bara pyttelite långsammare...
SvaraRaderaFast jag känner så igen mig i det där febriga läsandet också! Men oavsett om jag läser snabbt eller långsamt så får jag nästan alltid känslan av att jag missat någonting ändå. Jag tror att det enda knepet är att läsa om. Igen o igen o igen :D
RaderaHar inte läst någonting av Moodysson. Kanske dax nu´rå :)