måndag 6 februari 2012

"There is no such thing as an empty house..."

Det finns inget bra ord för jumpy i det svenska språket. Hoppande, hoppig, skärrad och nervös räcker inte till för mig för att förklara ordets rätta innebörd eller hur man känner sig när man är just jumpy. För det var just så jag kände mig när jag läste The Guardians av Andrew Pyper. Hela boken igenom. Jag tror inte att någon bok fått mig att spilla ut så mycket dryck på vår soffa förut.
     Jag vet inte om jag skulle kunna kalla The Guardians för en äkta haunted house bok. Trevor vaknar en natt av ett samtal där en av hans bästa vänner som ung berättar att en annan av deras bästa vänner har tagit självmord. Mot sin vilja tvingas han nu åka tillbaka till den plats han lovat sig själv att aldrig återvända, till huset och hans ursprung. Med hjälp av Trevors dagboksanteckningar färdas vi inte bara tillbaka till hans barndomsort utan även tillbaka till hans barndom där vi får vara med om rent obehagliga saker, där vi får följa  med in i huset och där vi blir väldigt obehagligt bemötta av...ja vad? 
     The Guardians har allt det där som ett haunted house ska ha och den här boken är både läskig och rolig samtidigt men fyller ändå inte riktigt haunted house-kvoten. Det kan vara för att Trevor och hans vänner inte bor eller befinner sig i huset konstant. Att de mer stryker omkring utanför. Fast det spelar egentligen ingen som helst roll. Andrew Pyper är en riktigt bra författare och jag får lite Stephen King vibbar av den här boken. Jag skulle inte kunna säga att jag var sådär The haunting of Hill house eller The woman in black-rädd när jag läste den här boken men jag var däremot på spänn konstant. Aldrig förr har min lägenhet gjort så mycket konstiga ljud och aldrig förr har jag slängt té över hela soffan enbart för att en viss Herr Lingonhjärta skrattade högt framför TV:n i rummet bredvid. Jumpy är som sagt det rätt ordet för hur jag kände mig. 
     Gillar man haunted house-böcker så gillar man den här boken och jag som älskar den här genren sitter här nu lite i panik och undrar vad nästa bok med öde hus och osaliga andar som skrämmer livet ur mig, jag nu ska läsa.

Boktipsaren finns att hitta här. Uppdatering: Som jag nu i efterhand ser att även hon har fått Stephen Kingvibbar.

8 kommentarer:

  1. "Skvätträdd" säger vi i norrbotten:)Låter som en bok för mig. Psst har sett filmen the Woman in Black - sjuuuukt läskig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha jätteroligt! Måste nog få låna det ordet lite nu :D Den är riktigt bra den här boken så tycker helt klart att du ska ge dig på den :)

      Ps. Oh ja jag såg det och blev helt grön av avund. Längtar sååå tills jag får se den!

      Radera
  2. Creepy. Jag lade till den i min wish list på The Book Depository igår utan att ha läst här. Great minds think alike!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, vad roligt! Vi följer i varandras spår helt omedvetet ;) Du, skulle precis också skriva till dig. Tack så jättemycket! Du är en ängel! :D

      Radera
    2. Ja visst är jag! Vingarna flaxar utav bara den ;-)

      Radera
    3. Haha, ja de gör de verkligen :D
      Förresten, din adress på dina visitkort stämmer fortfarande eller hur? Har inte noterat något flytt i bloggen men vill bara försäkra mig.

      Radera
  3. Minsan, jag hade inte kommenterat på det här inlägget, men blev ju inte mindre sugen nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe! Härligt att jag får dig sugen på en sådan härligt läskig bok. Den är skitbra rent ut sagt :D

      Radera