Äsch! Man kan ju inte bara spendera Lucia-dagen med att gnälla. Man måste ju önska glad lucia också ju och komma med ett boktips. Så jag passar på att önska glad lucia innan dagen tar slut från sjuttiotalets glada dagar. (Eller kanske sura dagar med tanke på den missnöjda minen som jag har här på fotot.) För mig har lucia alltid kopplats ihop med en av mina absoluta favoritböcker av Maria Gripe, nämligen Glasblåsarns barn. En bok som tyvärr är väldigt svår att få tag på men som är helt fantastiskt. Varför jag alltid läst Glasblåsarns barn på lucia vet jag inte men jag misstänker att det kan ha någonting att göra med att jag tyckte alltid som barn att luciadagen var magisk. Inte för själva lucias skull utan för att det var natten då allting kunde hända. Då djuren talade och då övernaturliga saker skedde enligt våra gamla svenska sägner. En magisk natt helt enkelt som passar utmärkt med en magisk bok.
Va? Är det en ung Lingonhjärta vi får se på bilden? Jag gillade också Lucia som liten just för det där. Djuren talade, allt mjligt ruskigt gick igen och kunde hända. Ja, och för Lucia-firande med ljus och bulle förstås också, dårå. Glasblåsarens barn kom i nytryck för några år sedan men verkar slutsåld nu igen. När var det filmen kom? Är det 10-15 år sedan? Kommer inte ihåg mycket av den alls.
SvaraRaderaMmm, gröna tapeter, bakelit-telefon och exakt likdadana spetsgardiner som hemmea hos oss! Leve 70-talet!
SvaraRaderaBokomaten: Jajamänsan! En ung, blond och surmulen Lingonhjärta. Och visst var det magiskt med lucia som barn, då allting kunde hända. Jag kommer ihåg att jag älskade filmen när den kom. (Inte lika mycket som boken såklart men det kanske kan bero på att jag såg filmen när jag var vuxen.) Kommer ihåg att den var sådär mörk och gotisk på något sätt. Och riktigt läskig! Blev helt plötsligt väldigt sugen på att se om den :)
SvaraRaderaLovable: Åh, visst är den 70-tal! Tror att fotot är taget på gränsen till 80-talet men hemma hos oss höll 70-talet sig kvar långt efter att det tagit slut :)