Den röda tråden

För ett tag sedan fick jag frågan om varför jag har så blandade intressen på bloggen.

     "Vaddå menar du?" Svarade jag och förstod ingenting.

     "Jo men du gillar ju så mycket. Som skräck och övernaturligheter blandat med religionsvetenskap, släktforskning, historia, YA-litteratur och så vidare. Har du ingen röd tråd?" 

En bra fråga tyckte jag. För det fick mig att fundera en liten stund på min röda tråd. För mig så går det nämligen en riktigt fet tråd igenom alla mina intressen. Så pass tjock röd tråd att jag nästan tycker att alla dessa ämnen behandlar ett och samma ämne. Nämligen döden. Eller döden, döden, döden som Astrid Lindgren skulle ha sagt. 

     Jag har alltid varit intresserad av existentiella ämnen och allting som har att göra med funderingar gällande döden. Är vi inte alla på ett eller annat sätt intresserade av det? Till exempel inom släktforskning så forskar man om livsöden och om människor som har existerat, hur deras livsöden påverkat sig själv och hur det påverkar hela ens släkt. Alltså genetiska och emotionella arv. Fantastiskt spännande men alla dessa livsöden är samtidigt en ständig påminnelse om hur utbytbara vi är samt att livet tickar på men människorna kommer och går. En människas livstid är så otroligt kort i det stora hela. Den religionsvetenskapliga förhållningen till döden kanske jag inte ens behöver nämna men hur är det då med YA-litteraturen och min kärlek för allt som har med overklighet att göra? Dum fråga kanske ni tycker som har samma kärlek för overklighet som jag men till er andra som inte gillar litteratur som behandlar overklighet, så kan jag berätta att för mig handlar det om ett intresse för det som man inte kan se med ögat. Jag kan inte se spöken med själva ögat och därför väljer jag även leka med tanken på att de existerar. Det finns ingen som kan bevisa att det inte finns ett liv efter döden så jag kan välja att tro på att jag kanske återföds som fe. Kanske finns det parallella äventyrsvärldar, vampyrvärldar, andevärldar, trollvärldar och en massa andra världar som man kan få tillträde till på ett eller annan sätt? Kanske efter döden? 

     Ja, jag kanske är lite skadad och jo jag förstår skillnaden mellan fantasi och verklighet men det är därför som jag tycker så mycket om att läsa om det. Det finns ingen gräns för fantasin inom litteraturen. Detta intresse började redan som fyraåring då jag för första gången, som alla andra landsbygdsbarn, gick till Söndagsskolan och inte fattade grejen med gubben Gud som satt på ett fluffigt moln och kliade sig i sitt vita skägg. För mig var det mycket mer trovärdigt med spöken, utomjordingar och vampyrer. Nu förstår jag också varför jag tyckte så mycket om att måla svarta kyrkor som sexåring och klädde ut mig till Svart Lucia på lusse. (Till min mammas stora förskräckelse skulle jag vilja tillägga.)

     Fast istället för att använda ordet döden så förstod jag i tonåren att det fanns ett mer samlat begrepp för mitt intresse där alla dessa ämnen som jag bloggar om passar in, nämligen goth. Så jag kanske inte ser ut och aldrig sett ut som en person som är galet kär i gotiska ämnen eller det kanske inte verkar som om de ämnen som jag skriver om behandlar just mitt stora intresse för döden, gotisk litteratur samt ämnen som behandlar existentialism, men tro mig. Inne i själen är jag en mörkerälskare utav dess like.

Apropå detta finns även en av mina älsklingsböcker till nerladdning helt gratis här.

__________________________________________________________________________________________
Ett inlägg också inspirerat av den kommande hösten hos den här bloggaren.