Rödluvan: en filmrecension

En liten flicka med en röd kappa och korg. En snäll mormor som bor alldeles ensam mitt ute i skogen och en talande stor jättevarg. Rödluvan är en av de mest älskade och kända sagor i världen som innehåller en av världens mest äldsta och älskade mytologiska varelser i världen, nämligen varulven. Den talande vargen är nämligen en variation av en av de största rädslor vi människor har haft tillsammans med vampyren. Tror ni mig inte kan ni se SVT:s program Väsen här. Det var då heller inte förvånande att Hollywood bestämde sig för att göra en filmvariant av sagan och med regissören av Twilight: Catherine Hardwicke. Filmen har även en av mina favoritskådespelare, Gary Oldman och jag hade väntat länge på att få se den här filmen, för luktar det inte success?

        Gary Oldman när han tackade ja till filmen måste ha tänkt detsamma. För vad skulle egentligen kunna gå fel? Inte räknade han med att han själv var den enda skådespelaren som kunde agera. Inte kunde han ha räknat med att regissören bad honom att överagera och de andra att...ja, inte agera överhuvudtaget. Inte kunde han ha vetat att oavsett hur mycket pengar de lagt ner på filmen och hur snygg den stundvis är, att det även ibland syns att de är i en studio. Speciellt när de har någon slags byfest där byborna ska dansa sexigt med varandra och totalt misslyckas. Han kan bara inte ha vetat att regissören inte bara kan regissera, hon tar även en av väldens mest älskade sagor, spottar på den, för att sedan stampa på den, gräva ner den för att sedan bygga en toalett på med ett avlopp som går rakt ner i jorden. Han kan inte ha vetat att det här var någonting av det sämsta jag någonsin sett. För det går bara inte ihop för mig mig, hur en av världens mest skickliga skådespelare kunde gå med på att vara med i något så dåligt. Även om han ibland väljer lite udda roller. Inte var det ens roligt dåligt. Utan bara jobbigt dålig. Lite så där så man fick ont i magen. Ni kanske tycker att jag överreagerar? Men snälla se inte den här filmen för att ta reda på det. Låt minnet av den vackra sagan få vara kvar. Filmrecensioner är inte någonting som jag vanligtvis sysslar med men den här gången kunde jag inte låta bli. För jag vill bara gråta nu.