Att leva i Argentina - Ett ständigt moraliskt dilemma

Det finns två saker som jag brukar kalla Argentina; världens ände, för att det är världens ände samt landet bakochfram. Anledningen till att jag kallar det landet bakochfram är för att allting sker bakvänt i relation till Sverige. Först och främst befinner sig Argentina på andra sidan ekvatorn. Årstiderna är helt fel för mig, julkänslorna infinner sig alltid i juli när det är som kallast här och när det riktiga julen infinner sig i december är det 40 grader varmt. Sen finns det andra saker som inte fungerar som i Sverige. Saker och ting har sina speciella  regler som är svåra att undvika. Några exempel följer här:

        När jag kom till Argentina år 2007 bodde jag i en stad som heter Cordoba och är Argentinas näst största stad. En kväll följde jag med några vänner till videobutiken för att hyra en film. Som tur är använder de sig gärna av undertexter här och inte dubbning vilket innebär att jag från början här, (med tanke på att jag då inte pratade spanska), kunde gå på bio, hyra film och titta på TV utan några problem. När vi väl befann oss i videobutiken kunde vi inte bestämma oss och frågade tillslut videobutiksbiträdet om han hade en ganska ny film som skulle befinna sig på marknaden. Varav han svarade: "Nej, den har jag inte hunnit ladda ner än". Det visade sig att alla filmerna i butiken var olagligt nerladdade och brända. Man kanske skulle kunna tänka sig att detta var för att vi befann oss i en mindre stad, men icke sa nicke. Nästan alla video-uthyrningsbutiker fungerar på samma sätt. Anledning: ju billigare priser, ju fler kunder. Att hyra film i Argentina är annars väldigt dyrt. 

           Skolan och universiteten är gratis här i Argentina. Vilket är fantastiskt bra med tanke på att cirka 50 procent av alla barn föds in i fattigdom. Alla får på så vis en chans att studera på ett eller annat vis. Problemet är bara att studentlitteraturen är dyr. Närmare jättedyr. Fast argentinarna som har lösningar på allt har då löst detta problem på ett sätt som liknar videobutikerna. Bredvid varje skola och varje universitet finns därför kopieringsbutiker. Vid början av varje termin går lärare och professorer dit, lämnar in sin litteratur och skickar därefter dit sina studenter som köper en kopierad kopia av boken för en bråkdel av det originella priset. På så vis har nästan alla råd med studentlitteraturen. Här kan jag även berätta att de flesta professorer arbetar faktiskt gratis på kvällarna som professorer och har andra jobb på dagarna, annars finns det ingen möjlighet för dem att utöva sitt yrke. Universiteten har inga pengar till löner. 

          Nu kanske ni undrar om inte detta är olagligt. Och ni kanske även undrar hur de moraliskt kan rättfärdiga detta? Jovisst, att bränna filmer och hyra ut dem samt att kopiera böcker är naturligtvis olagligt men nöden har oftast ingen lag. Har man inga pengar så löser man saker och ting på annat sätt. Att vissa saker är olagliga ser man ofta mellan fingrarna med, bara det är billigt. Vad som anses vara rätt och fel ifrågasätts inte alltid. I Argentina handlar det alltid om överlevnad. Kriminaliteten växer tillsammans med fattigdomen och ju fattigare människor blir ju mer desperata blir de. Att komma till Argentina som turist ett tag är fantastiskt men att bo här kan vara ganska tufft. Man är inte argentinare förrän man har blivit rånad till exempel. Jag har Argentinska vänner som blivit rånade i hemmen, i bilarna, på gatan, i hissen, på jobbet och så vidare och så vidare. När man växer upp i ett land som Argentina så har man helt enkelt inte tid med så banala saker som att fundera på vad som är moraliskt rätt och fel i många situationer, man vill överleva. I Sverige är regler och lagar till för att följas, här misstänker jag att de är till för att enbart brytas.

           Men som svensk, som har haft den lyxen att växa upp i ett land där vi daglien kan fundera på vad som är rätt och fel, kan man här hamna i en del moraliska dilemman. Igår när jag var på väg till Starbucks för att skriva så sprang jag förbi en liten gatuförsäljare som även han sålde brända videofilmer vid ett övergångsställe. När jag stod där och väntade på grön gubbe så sneglade jag lite på filmerna och upptäcker en bränd cd där det stod: 742 engelska epubböcker. Självklart kunde jag inte låta bli att fråga vad den kostade och han svarade: 5 pesos, vilket är ungefär 8 svenska kronor. 

            Nu köpte jag den inte. Inte bara skulle jag nog må lite dåligt av att vara medtjuv till så många böcker, jag vet inte ens om jag vill äga 742 olästa böcker. Tänk vilken lässtress jag skulle få. Fast samtidigt sitter det nu en liten omoralisk djävul på min axel och viskar hest i mitt öra: "Tänk, han kanske står där borta vid övergångsstället idag igen. Du, kanske ska ta dig en liten titt? Att titta skadar ju aldrig. Bara en liten, liten titt..."

AAARGH!!!