Veckans bokbloggsjerka

Jag ligger efter med nästan allt i helgen. Alla inlägg som jag redan har färdigformulerar i mitt huvud, de tre recensioner som jag knåpar på och de kommentarer jag vill skriva, väntar på att få komma ut i etern. Ändå sitter jag här och vill bara läsa ut min bok. Fast nu bestämde jag min för att ändå ta tag i veckans bokbloggsjerka som Annika har varje vecka. Denna gång såg frågan ut så här:

Har du något ämne, intresse, fobier, hobby eller annan ”non-fiction”litteratur som du vill tipsa oss om?

Det här är en bra fråga. Frågan är bara om DU verkligen är intresserad av att höra mitt svar? För så smalt är mitt ämne som jag snöat in på för tillfället.

       Jag har för vana att snöa in på¨olika saker och då tar jag reda på allt om detta ämne. Ibland hänger detta intresse kvar bara någon vecka men ibland, när det handlar om något riktigt intressant kan intresset hänga kvar i flera år. Just nu läser jag allt om Hälsinglands historia och gärna då allt som har att göra men bygden runt Bollnäs. Med historia så menar jag också från världens begynnelse, eller så långt bak vi kan komma och vet någonting om denna trakt. Detta intresse uppkom på grund av min släktforskning för att min släkt kommer därifrån men sen upptäckte jag vilken galen historia de har där uppe. Något som jag kan nämna är att i min släktforskning upptäckte jag att min familj i flera hundra år att inte flyttat på sig. Alltså i flera hundra år gifte de sig alla med grannen. (Jo, misstänker inavel här...) Detta är någonting väldigt ovanligt och ofta inom släktforskning får man leta rätt på gammal släkt över hela Sverige och även världen. Men inte min släkt inte. Efter lite efterforskning så har det visat sig att de flesta i Hälsingland har betett sig på liknande sätt. Det har visat sig att de flesta där uppe härstammar från urminnestider. Sedan dess stannade de kvar. Det finns även rapporter där påven på 1300-talet är fly förbannad på Hälsingarna för att de vägrar betala kyrkoskatt och är allmänt svåra att ha att göra med, att de gör som de behagar. Jag tycker att det här är fantastiskt intressant och helt plötsligt förstår jag vart min extrema envishet och extrema behov av självständighet kommer ifrån. Blir lite trött bara jag tänker på det. Det finns till och med uppgifter om hur en typisk Hälslänning ser ut: lång, blond, avlångt ansikte och rak näsa. Precis som jag. Själv är jag så intresserad av hur detta folk tänkte men samtidigt är det lite skrämmande. Fast det INGEN som hade någon slags äventyrslust, undrar jag? Jo, säger böckerna, som Vikingar reste vi tydligen en hel del men kom alltid tillbaka hem till Hälsingland.  Varje gång jag tänker på Hälsingland numera dyker bilden av Ronja Rövardotter upp i mitt huvud.  

      Det finns många ganska knäppa saker man kan lära sig om Hälsingland. Litteraturen är ganska omfattande. Fortfarande lusläser jag dock boken: Bollnäs historia I av J. E Blomberg från 1946. Det finns även mycket information på nätet att få  tag på för att Hälsinglands bygdegårdar verkligen är måna om sin gamla bygd. Något som i alla fall jag fullt ut kan förstå. Så fort jag kommer hem till Sverige nästa gång, kommer jag åka upp till min pappas kusin för att ta en lång rundtur i bygden.