I och med att jag håller på och avslutar en masters-utbildning på Uppsala Universitet och på distans så har jag inga fasta arbetstider. Jag lärde mig ganska snabbt under mina sex års distansstudier att om man inte har fasta tider så får man skapa sig fasta tider. Jag lärde mig också ganska snabbt att min hjärna fungerar bäst på morgonen och förmiddagen, vilket jag har till och med fått testat och bevisat via olika IQ test. Ju mer dagen närmar sig sitt slut, ju mer korkad blir jag. Kanske inte är så konstigt i och med att jag börjar dagen klockan sju på morgonen med mina studier och fortsätter ofta fram till klockan sex på kvällen där litteraturen består av mest teorier av alla möjliga slag och facklitteratur. Det kanske inte är så konstigt att intelligensen dalar framåt kvällen när huvudet är fullt av konstiga teorier.
Oftast när kvällen då börjar närma sig och jag sitter vid datorn så händer det att jag börjar googla runt för att sedan hamna på youtube. Och har jag väl hamnat på youtube kommer jag aldrig därifrån. Jag tittar på allt från musikvideor till konstiga/roliga filmsnuttar som någon okänd laddat upp. Vad jag tittar på är egentligen inte så viktigt, bara jag blir road. Fast igår kväll när jag satt där och tryckte fram videoklipp efter videoklipp så dök det upp någonting bekant. Någonting bekant som fick mig, trots min låga kvällsintelligens, att inse någonting riktigt stort. Det slog mig varför jag är så förtjust i att läsa böcker. Det började nämligen redan vid tre års ålder:
Oftast när kvällen då börjar närma sig och jag sitter vid datorn så händer det att jag börjar googla runt för att sedan hamna på youtube. Och har jag väl hamnat på youtube kommer jag aldrig därifrån. Jag tittar på allt från musikvideor till konstiga/roliga filmsnuttar som någon okänd laddat upp. Vad jag tittar på är egentligen inte så viktigt, bara jag blir road. Fast igår kväll när jag satt där och tryckte fram videoklipp efter videoklipp så dök det upp någonting bekant. Någonting bekant som fick mig, trots min låga kvällsintelligens, att inse någonting riktigt stort. Det slog mig varför jag är så förtjust i att läsa böcker. Det började nämligen redan vid tre års ålder:
Nu är det inte bara jag som uppmärksammat detta i bloggboksvärlden utan även Breakfast Book Club, någonting som jag snart upptäckte men frågan är om inte det här programmet i alla fall påverkade min generation mer än vad vi någonsin trott. Se bara sagotanten som programmet har...
Ja! Ja! Jaaaa!! Minnen!
SvaraRaderaÅh! Ja, den kommer jag också ihåg :0)
SvaraRaderaÅÅÅ, vilken nostalgi! Underbart!
SvaraRaderaVisst är den fantastisk. Tyckte alltid så synd om honom som fick flyga alldeles själv i resväskan.
SvaraRaderaÅh, vad härligt, vilka minnen!
SvaraRaderaVisst är det Per Åhlin som har tecknat?
Hej Emma! Vet du, jag hade aldrig ens funderat på vem som tecknat Sagostunden men nu när du nämnde Per Åhlin blev jag så nyfiken och var tvungen att kolla upp det. Och visst är det han :)
SvaraRadera