Promise not to tell

Det är någonting med Jennifer McMahons böcker som är lite magiskt. Först och främst är det omslagen. Dessa vackra omslag med barn som gör att man bara VET att man kommer älska den här boken men sen är det även att hon alltid leker med det övernaturliga i sina böcker. Läsaren vet aldrig vad som är sant och vad som inte är sant och historien tar ofta flera rundor. 

     Kate Cypher, en 41-årig skolsyster blir tvingad att åka till sina hemtrakter för att ta hand om sin mamma som har Alzheimers. När hon väl är tillbaka blir en unga flicka mördad och Kate dras in i en mordhärva samtidigt som alla hennes gamla hemligheter som hon helt försökt glömma dyker upp ur garderoben. 

     Den här boken är ljuvlig. Inte riktigt lika bra som Dont breath a word som tog andan ur mig men bara härligt ljuvlig. Den är heller inte perfekt då jag listade ut slutet innan jag läst halv boken mer eller mindre men ändå sådär myspysig och spöklig som man vill ha mörka höstkvällar som vi har här i Argentina nu. För jorå, det spökas hejvilt i den här boken och det är ganska så läskigt ibland faktiskt. Men mest av allt är den här boken mysig och ljuvlig och jag är glad att jag har flera av Jennifer McMahons böcker kvar att läsa.

     Vill nu kika in på McMahons trevliga hemsida så tryck på bilden.