Mastodontbokens fantastiska fortsättning!

Det tog ett bra tag innan jag gav mig på att läsa den här boken men nu så här i efterhand är jag verkligen glad att jag väntade så på pass länge. Jag älskade verkligen The Passage (Flickan från ingenstans) och hade som alla andra extremt höga förväntningar på denna. Tack och lov blev jag inte besviken alls.

     Precis som i The Passage så tyckte jag att boken var lite trög i början och det var inte förrän jag läst en tredjedel som jag tyckte att det riktigt tog fart. Vi får tillbakablicka på vad som har hänt först genom en genialisk liten biblisk text men även sedan berättad på ett väldigt skickligt vis genom nya bekantskaper. Sedan träffar vi även de gamla bekantskaperna men rent generellt är det väldigt svårt att förklara vad som händer i den här boken förutom att jag tycker väldigt mycket om den. För det händer så mycket. Cronin skriver som vanligt väldigt maffigt och storartat och det var roligt att se att översättningen höll så bra hela vägen.
     Det enda som jag har haft svårt med gällande den här boken är att den har varit så svår att sätta sig ner att skriva om. Jag misstänker för att det är för att det händer så otroligt mycket och att det är mer en litterär resa vi får vara med om istället för bara en berättelse. Så jag tycker istället att ni får läsa den rätt och slätt istället för att jag ska berätta om den. Ni får helt enkelt lita på att boken är bra och att ni kommer gilla den. För gillade man den första jag då kommer man helt klart gilla den här. Justin Cronin är verkligen en helt fantastisk författare.

Rec.ex Norstedts