Insurgent - rörig och beroendeframkallande

Det är så fantastiskt skönt när efterföljaren håller måttet till föregångaren. När berättelsen utvecklas mer och kompletterar det som redan skett på ett bra sätt. Väldigt ofta händer det att nummer två kanske spårar ur lite eller blir för fjantig när det gäller böcker för unga vuxna men Veronice Roth vet verkligen vad hon gör. 

     I Insurgent så får vi återigen träffa Tris och denna gång fokuserar det inte direkt alls på henne och kärleken till Tobias utan denna gång kämpar hon för vad hon tror på och vad hon tror är rätt. Hon kämpar för rättvisa och överlevnad och med ångest över vad som skedde i slutet av den första boken och jag tycker att det här är riktigt spännande och bra. Det var många gånger som jag kände frustration över att jag var tvungen att lägga boken ifrån mig när livet ryckte mig i kragen eller när ögonlocken föll ihop och jag tycker helt klart att ett helt år är hemskt länge att vänta tills den tredje och sista boken släpps.
     Här krigas det mellan falangerna och det är hemskt förvirrande gällande vilken sida man står på eller hejar på så jag höll mig hela tiden på Tris sida ävenom jag väldigt ofta inte alls förstod varför hon betedde sig på ett visst sätt. För det snurras runt med information och man är inte alls klar över vilka som är onda eller goda. Men det är också det som är det fina med boken. Att det onda och det goda har så många olika nyanser och gråskalor. Sen gillade jag även att jag fick mycket större förståelse över hur de olika falangerna fungerar plus att jag tyckte även att man fick mycket mer bakgrundsinformation till världen i sig. Sen gillar jag dock inte att boken avslutades med en cliffhanger man det kan bero på att det gjorde mig mest galet frustrerad över att jag inte fick läsa vidare. För jag är hemskt nyfiken nu på hur allting kommer sluta. Tänk att ett helt år kan känna så avlägset!

Fler som läst är: Eli, Bokomaten och Skuggornas Bibliotek

Recex. Modernista