Glasbarnen

Glasbarnen av Kristina Olsson var en sådan där bok som jag började läsa för att jag komma igång med läsandet lite. För jag har varit lite trög här i några månader då jag har gått på sparlåga. Den största anledningen till varför jag valde att läsa just denna var för den enkla anledningen att jag tycker att omslaget är så snyggt. Svårare än så var det inte. Ibland är man inte kinkig! Men sen hjälpte det ju så klart att jag var lite nyfiken på Kristina Olsson plus att den är en barnspökis. För barnspökisar är ju jag som ni kanske redan vet barnsligt förtjust i. 

     Billie och hennes mamma flyttar ifrån sitt gamla hus och in i ett gammalt ruckel (enligt Billie) som en del av ett sorgearbete efter att Billie pappa avlidit. Billie är minst sagt avigt iställd till flytten och hon saknar staden och sina vänner. Ganska snabbt märker hon dock att saker och ting inte riktigt står rätt till. Huset som de flyttat in i har en märklig historia och alla möbler finns kvar efter de gamla ägarna. Det är precis som om de en dag bara ställt sig upp och lämnat huset. Billie hör ljud överallt och en natt hör hon knackningar på hennes fönster. Med sina vänner försöker hon ta reda på vad det är som pågår.

     Detta är en ganska så trevlig liten bok. Jag säger liten för att den bara är cirka hundra sidor kort och att man läser ut den kväll. Det märks att Kristina Olsson i vanliga fall är en deckarförfattare för elementen av deckare finns kvar i boken. Hon lyckas även att skrämma mig på sina ställen men jag hade dock önskat att Olsson kanske kunde ha utökat boken med si så där femtio sidor till för jag saknar en viss känsla i dialogerna och jag önskar även att hon hade kunnat spä på mer i miljöbeskrivningarna. Berättelsen faller därför lite platt vilket kan också bero på att jag läste Kerstin Lundberg Hahns Barnkolonin direkt efter och där både dialogerna och miljöbeskrivningen är fantastisk. Fast jag gillade ändå Glasbarnen. För på sitt sätt är den ganska så söt och med tanke på att det är Kristina Olssons första barn och ungdomsbok så tror jag helt klart på att hon kan skriva många fler. Jag önskar dock att hon i nästa barn och ungdomsbok antingen tonar ner lite på deckarinslagen då det blir lite för uppenbart efter ett tag vad som sker. (Detta även enligt barnkälla som jag har). Eller också kan hon skruva upp det och göra det lite mer svårlöst. Fast oavsett så gillade både jag och min hemliga barnkälla boken som sagt. En perfekt bok att plocka fram en regnig sommarkväll.