“That moment when you finish a book, look around, and realize that everyone is just carrying on with their lives as though you didn't just experience emotional trauma at the hands of a paperback.”
Precis så kände jag igår när jag stängde igen den ettusenfyrahundrasjuttio-sidor långa och bombastiska boken IT. Hur kan världen fortsätta sin normala gång efter en sådan emotionell resa? Det är så svårt att förstå. Vet inte världen att jag just har avslutat någonting som nog är bland det bästa jag någonsin har läst?
Det fantastiska med den här boken måste nog för det första vara att Stephen King har skrivit en sådan tegelsten och klarat av att hålla stämningen uppe i boken hela tiden. Det fanns inte en sekund då jag kände mig uttråkad. Men sedan är det sättet han berättar på som verkligen gör boken till vad den är. Han har en förmåga att måla upp miljöer som omslukar en som läsare och genom alla hans två tusen sidospår i boken så har han byggt upp en värld som för läsaren blir så otroligt svår att lämna bakom sig. Oavsett hur otäck boken egentligen är. Jag blev förvånadsvis lite rädd när jag läste den här boken. Jag trodde att jag skulle spendera timmar med täcket uppdraget till hakan, rädd för clowner men icke sa nicke. I början var det läskigt men sedan uppslukades jag istället av berättelsen och de sju barnens vänskap. Jag är väldigt förtjust hur Stephen King beskriver barn och deras vänskap. Hur deras relationer är så enkla och hur deras fantasier är så självklara. Det finns ingen gräns för vad som är verkligt och overkliget utan allting blir helt plötsligt till verklighet oavsett hur orimligt det kanske från början verkar. Det är också precis det som gör att Kings berättelser kan bli så otäcka. Han har en fömåga att skapa verklighet av allt.
Det är nästan omöjligt att skriva om vad den här boken handlar om men kort och gott handlar den om vänskap och kampen mellan det goda och det onda. Slutet på boken är lite överdrivet som de flesta tycker, men ändå är det ganska så passande. Det känns däremot som om King tyckte det var dags att avsluta den och bräkte på med allt på en och samma gång. Fast det gör ingenting. För det fantastiska med denna bok är själva resan. Själva berättandet i sig. Och det är nog banne mig något av det bästa jag någonsin har läst.
Tidigare läsrapporter om den här boken hittar ni här och här.
Fiktiviteter och Eli har också läst och älskat.
Nu blev jag ju lite sugen på att läsa om den, men det kommer inte att hända just nu i alla fall ;)
SvaraRaderaHaha nej det är ett projekt som man verkligen måste ha tid med. Jag tyckte den var perfekt som kollektivtrafikbok :)
RaderaKan bara stämma in i allt. Den här boken är fantastisk, bäst och alldeles, alldeles underbar!
SvaraRaderaÅh ja visst är den <3
RaderaLäste den för ett tag sedan tillsammans med Pestens Tid och jag måste säga att IT mest kändes som en oredigerad röra, enskildheterna är strålande men sammantaget blev jag besviken. Pestens tid däremot (och även Kings senare "MEGA-tegelsten" Under kupolen) var en klar höjdare!
SvaraRaderaNä men är det sant? Vad roligt att höra en som inte faller in under hyllningskören. Måste nog säga att jag tyckte att IT var snäppet bättre än både Pestens tid och Under kupolen men tycker nog också helt klart att den var mycket mer omogen än de andra. Men gillade den nog så för hans sätt att beskriva barnens vänskap :)Sen är jag dock helt galet förtjust i Salems Lot, Bad in Bones och The Shining. Han är ju ett sådant geni! :D
RaderaBlir otroligt sugen på att läsa den här nu! Den står hemma i bokhyllan och väntar, men det gör en massa andra böcker också... Snart! :)
SvaraRaderaÅh du har inte läst den än? Vad skönt att höra att det inte bara var jag som inte läst den. Är ganska så säker på att du kommer gilla den starkt men man måste ha lite tid på sig som sagt :)
RaderaÅh, visst är den bra! Jag håller verkligen med dig om barnens perspektiv - tyckte också det var himla intressant (däremot mindes jag inte att jag haft med just ett citat om barnens upplevelser på min recension, var kul att läsa vad jag själv skrivit om den efter tre år så tack för länken :) ).
SvaraRaderaJag förundras också över hur Kingen kan behålla stämningen över alla sidor och fläta ihop alla trådar som flyter omkring - fantastiskt! Däremot vill jag minnas att jag var hutlöst rädd under läsningen... ;)
Jaaa fantastisk! Och vad roligt att jag kunde hjälpa dig påminna dig om din egna åsikt om boken. Ibland glömmer man av vad man tyckt förutom att den varit bra eller dålig och då är det tur att man har en bokblogg :)
RaderaMen du var alltså rädd under läsningen? Jag var bara lite rädd ibland men var inte i närheten så rädd som jag var när jag läste till exempel Bad in Bones eller The Shining.
Ja, alltså, vad jag minns så var jag det. Inte hela tiden däremot, har för mig det var valda stycken som liksom... skrämde livet ur mig. Och det var inte slutet, det var lite för överdrivet för att bli jätteskraj för. Minns inte exakt vad det var jag var rädd för, men det kanske var den här grejen att det bara är barnen som ser? Att de vuxna inte kan hjälpa? Eller att de kändes så fångade av Pennywise.. Minns inte, men rädd var jag. Dock minns jag att jag var ännu mer skraj när jag läste Bag of Bones. Hu! The Shining har jag inte läst ännu men misstänker att den också kommer skrämmas ;)
RaderaWHAT? Du har inte läst The Shining än? Ååååååh så avis jag blev på dig nu. Den är fantastisk :D
RaderaDet är intressant vad man blir rädd av. Pennywise är ganska så påtaglig och det blir jag inte så rädd av utan jsg blir mer rädd av det jag inte kan se. Diffusa saker som i The Shining eller Bag in Bones. Men IT är en klass för sig helt klart :)
Nej jag har ju inte det. Som alla King-tegelstenar väntar jag tills jag har lång tid på mig och det har inte varit så mycket sådant senaste året ;)
Radera