Francesca

Jag är tokförälskad i Melina Marchetta för hon är en helt briljant författare då hon skapar egentligen ganska så enkla berättelser men som är fyllda med klokt, fantastiskt och magiskt språk. Francesca är min andra bok som jag läser av henne och ännu en gång är jag mållös. Jag har haft så svårt att fundera ut hur jag ska börja förklara för er hur bra jag tycker att det här är, för det känns nästan som en omöjlig uppgift just nu.

     Francesca har precis börjat på en ny skola som brukade vara en pojkskola men som numera även tar emot tjejer. Dock är huvuddelen av eleverna pojkar. Hon har problem hemma då hennes mamma hamnar i en depression och hennes pappa hamnar lite i panik då han försöker klara av allt i hemmet så Francesca får bära en stor del av ansvaret hemma och hon och hennes lillebror försöker ta hand om varandra så gott det går. Sen till råga på allt så har hon inte direkt någon som han kan prata av sig med eller söka stöd hos. Som jag redan nämnt så är detta en ganska så enkel historia men det som gör boken så galet fantastisk är språket och dialogerna. Jag skulle helst vilja ge tusen exempel men i och med att det då skulle bli världens längsta recension så nöjer jag mig med ett:

"Jag söker efter disken där min doft säljs, men jag är livrädd att jag ska spreja den i luften och inget kommer upp. Och sedan känns det som om Mias doft dunstar bort och allt annat dunstar bort tillsammans med den, och jag vet att allt jag behöver göra för att trolla fram det på nytt är att trycka ner sprejknappen igen. Men jag gör inte det."

Igenkänningsfaktorn för mig är hög i den här boken och jag både snyftade och skrattade mig igenom dem då den är så fenomenalt skriven. Detta kan vara en av de sämsta recensioner jag har skrivit men som sagt, det betyder bara att denna bok är så bra så bra så bra att jag inte vet vad jag ska skriva. Helt klart en av årets bästa. Eller nej förresten. En av de allra bästa.

Rec.ex X-publishing 

Fiktiviteter har också läst och älskar!