Det är något speciellt med Jenny Valentine och hennes böcker. Att öppna en av hennes böcker är som att få kliva in i en värld av vardagsrealitet med lite socker och salt på. Kanske låter konstigt men det är så jag känner för hennes berättelser är väldigt realistiska men fantastiskt fina då de beskriver relationer och möten mellan människor som påverkar läsaren (mig) på ett sätt som jag inte kan förklara. Rätt och slätt så älskar jag hennes böcker. Jag känner att jag måste klappa mig själv på axeln lite som sparade denna så pass länge för nu kunde jag plocka fram den och läsa den när jag låg hemma sjuk i sängen och mitt i allt det där jag-är-så-sjuk-och-tycker-synd-om-mig-självandet så blev jag på så mycket bättre humör. Jenny Valentine vet hur man muntrar upp helt klart.
I Myrstacken så möter vi Sam som är sjutton år och har rymt hemifrån. Vi vet inte så mycket om honom förutom att han vill försvinna och bli totalt onsynlig. Han är inte alls intresserad av att skapa något slags socialt liv eller leva något grandiöst liv utan han är enbart ute efter att hitta ett jobb som han kan klara sig på och bli totalt osynlig från världen. När han kommer till London hittar han en lägenhet och flyttar in samtidigt mer eller mindre som tioåriga Bohemia och hennes mamma Cherry flyttar in.
Bohemia är ett maskrosbarn som tar hand om sig själv då hennes mamma inte är direkt så bra på att ta hand om henne. Hon går inte i skolan och är ensam mestadels av tiden något som hon egentligen inte tycker så mycket om. Genom Isabel, en äldre dam som bor i samma hus, möts Bohemia och Sam och på något vis blir de vänner även om Sam kanske inte vill erkänna det.
Det här är en sådan fin bok och vänskap och om möten mellan människor och jag blir alldeles varm och glad av den. För den visar att vi inte behöver vara så ensamma och behålla alla våra hemligheter för oss själva utan att allting faktiskt kan ordna sig om vi bara vågar öppna oss lite för varandra. Jag hoppas att Valentine skriver många fler böcker i framtiden. För det är som små juveler som man kan plocka fram för att bli glad av för en stund även om de också innehåller mycket allvar.
Rec.ex Atrium Förlag
I Myrstacken så möter vi Sam som är sjutton år och har rymt hemifrån. Vi vet inte så mycket om honom förutom att han vill försvinna och bli totalt onsynlig. Han är inte alls intresserad av att skapa något slags socialt liv eller leva något grandiöst liv utan han är enbart ute efter att hitta ett jobb som han kan klara sig på och bli totalt osynlig från världen. När han kommer till London hittar han en lägenhet och flyttar in samtidigt mer eller mindre som tioåriga Bohemia och hennes mamma Cherry flyttar in.
Bohemia är ett maskrosbarn som tar hand om sig själv då hennes mamma inte är direkt så bra på att ta hand om henne. Hon går inte i skolan och är ensam mestadels av tiden något som hon egentligen inte tycker så mycket om. Genom Isabel, en äldre dam som bor i samma hus, möts Bohemia och Sam och på något vis blir de vänner även om Sam kanske inte vill erkänna det.
Det här är en sådan fin bok och vänskap och om möten mellan människor och jag blir alldeles varm och glad av den. För den visar att vi inte behöver vara så ensamma och behålla alla våra hemligheter för oss själva utan att allting faktiskt kan ordna sig om vi bara vågar öppna oss lite för varandra. Jag hoppas att Valentine skriver många fler böcker i framtiden. För det är som små juveler som man kan plocka fram för att bli glad av för en stund även om de också innehåller mycket allvar.
Rec.ex Atrium Förlag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar