"We make up horrors to help us cope with real ones."

En bok som inleder med ett citat av Stephen King och som blurbats av Dennis Lehane var ju någonting som i alla fall jag bara måste läsa. Speciellt då när författaren är svensk ungdomsförfattare.

     Synvilla av Karina Berg Johansson handlar om Samuel som åker på klassresa till Gotland och som han har bestämt ska bli hans allra sista resa någonsin. Han ska aldrig mer komma tillbaka, avsluta sitt liv. Han är trött på att vara annorlunda och utanför och han är trött på hans konstiga liv. Så sagt och gjort har han stoppat kniven i fickan och med väskan fylld med hemliga saker ger han sig i väg med sina klasskamrater på vad som kommer bli hans allra sista resa. Samuels klass består av, precis som en normal klass, väldigt blandad kompott av elever. Vi har den populära tjejen Emelie (som Samuel är smygkär i), den ultra snygge och trevligt killen Lukas som är sjukt poppis och som alla älskar och vi har de resterade eleverna som befinner sig alla olika på popularitetsskalan.

     Vi får följa klassen på deras resa inte bara genom Samuels ögon utan även genom Emelies mammas Ikas ögon som följer med på resan. Det är för mig en väldigt intressant blandning av synvinklar och jag tycker väldigt mycket om både Samuel och Ika. Gruppdynamiken är väldigt intressant utförd och boken är riktigt spännande men vad jag tyckte allra bäst om är hur välskriven den är. Det märkt att Karina Berg Johansson tog lång tid på sig att skriva boken för varje mening i boken är välformad och vacker. Sedan är det en allvarlig bok som tar upp ett allvarligt ämne och det är väldigt uppfriskande att få läsa en bok som för en gång skull handlar om en vanlig klassresa.

     Så ja, jag tyckte om boken väldigt mycket. Så här i efterhand då jag har letat upp recensioner om den här boken så har jag också upptäckt något väldigt intressant. Hos de vuxna bokbloggarna har den här boken tagits emot ganska så blandad. Hos de yngre bokbloggarna har den däremot tagits emot med jublande hejarop. Till exempel hittade jag en 11-årig läsare som hade läst den tre gånger och som tänker läsa den om och om igen. Och det måste vara ett fantastiskt betyg för en ungomsförfattare, att lyckas skriva en bok som den utvalda åldersgruppen älskar att läsa om och om igen.