The Haunting of James Hastings

Vad passar bättre en fredag som denna än en recension på en haunted house bok som skrämt mig ordentligt på senaste tiden. The haunting of James Hastings är en mörk, ljuvlig, King-inspirerad, lite snuskhumrig och en otäck bok där det spökar en hel del. James Hastings fru dör nämligen genom en otäck olycka och James är totalt förkrossad. Han dricker därför en hel del, vet knappt skillnad på vad som är dag och natt och han klarar inte av att jobba överhuvudtaget. Han är ganska så nojig och ältar hela sitt långa förhållande med sin fru och vi får långsamt ta del av deras relation som är minst sagt komplicerad. Samtidigt börjar det ske konstiga saker i huset. Saker flyttar på sig, han känner sig betraktad och han tycker sig ha kontakt med sin döda fru genom att hon tar på honom och går omkring i huset och gör konstiga ljud. Samtidigt flyttar det in en kvinna i huset bredvid som han inleder ett förhållande med och hon börjar säga och göra saker som James fru brukade säga och göra. James fru verkar inte alls ha lämnat honom. 

     Jag blev riktigt rädd av den här boken. Christopher Ransom har en förmåga att bygga upp en riktigt otäck känsla genom att beskriva en man, hans hus och hans tankar. Jag känner mig isolerad och betraktad när jag läste den och jag satt på helspänn hela tiden för att mitt egna husspöke skulle bestämma sig att göra sig till känna mitt under läsningen. Det hade varit extremt dålig timing. Ett stor fantastiskt plus är också att boken är väldigt bra författad och beskriven. Det enda som jag reagerade på under läsning och som störde mig var Christopher Ransom beskrivning av grannkvinnans bröst. Jo, det kanske låter konstigt men vad är egentligen det här med många manliga författare (Hej King!) och bröstbeskrivande? Det är inte första gången som en kvinnlig gestalt i trettioårsåldern beskrivs med så fasta bröst att de inte rör sig en milimeter och pekar uppåt. Inte heller är det silikonbröst utan alltid naturliga och så otroligt fasta. Så vad jag undrar är vad detta är för superbröst som många kvinnliga gestalter har som författas av många män (Hej igen King!)? Finns det sådana över trettio (undrar den 36-åriga bokbloggerskan)? Jag bara undrar. Men för övrigt så tyckte jag otroligt otroligt OTROLIGT mycket om den här boken. Jag fick kalla kårar konstant och var ibland tvungen att lägga den ifrån mig så obehaglig var den.

     Den enda som jag kan hitta i bokbloggsvärlden som har läst den här är Dark Places Helena som har skrivit om den hos English Bookshop. Och det går ju inte för sig alls tycker jag då det är en riktigt bra och ruggig bok. Tyvärr finns den inte översatt till svenska men jag lovar att om man gillar haunted house genren så är denna bok värt besväret att läsas på engelska för den som är ovan. Själv ska jag läsa mer av Christopher Ransom som faktiskt verkar nästan bara skriva haunted house böcker. My kind of guy (oavsett gummibollsbröst).