Glasblåsarns barn. Ett ljus i höstmörkret!

Ja det är höst här nu. Hösten kom på en dag känns det som. Vi har temperaturer mellan 11 och 25 grader och det är ljuvlig efter en lång och otroligt svettig sommar och jag vet att jag har klagat en del på värmen och att jag kommer längta tillbaka när det är som kallast i vinter men ni vet hösten är ju så ljuvlig. Jag känner lite julstämning och vill tända ljus och jag blir sådär baktokig som jag alltid blir på hösten. Då vill man också krypa upp i soffan och läsa bra böcker, något som det minst sagt inte är någon brist på nu men jag blev extra glad i helgen då jag upptäckte att Glasblåsarns barn av Maria Gripe äntligen kommit ut som e-bok. Som jag har längtat efter att få läsa den. Sagt och gjort så kröp jag upp i soffan och njöt av en av mina absoluta favoriter som barn.
     Glasblåsarns barn handlar om just glasblåsarens barn Klas och Klara som blir bortrövade av Härskaren som en gåva till Härskarinnan och om hur de lever i den folktomma staden i det stora gotiska slottet mitt bland mörker och ingenting. Det är en berättelse om sorg, kamp och överlevnad insvept i gotiska och trollska miljöer och Maria Gripe har verkligen lyckats fånga det där vackra mörkret som jag kommer ihåg fick mig att börja älska just mörka berättelser. Den här boken är minst lika bra att läsa som vuxen som den var att läsa som barn och det finns mycket oförklarat som gör att man vill fundera vidare länge efter man har läst klart den. Sen är det väldans kort och kan läsas på en eftermiddag vilket är praktiskt om man till exempel ska höglasa den. Tillsammans med Häxorna av Roal Dahl är det här en av de böcker som jag minns starkast från barndomen om vi då räknar bort Lindgrens fantastiska barnböcker. För det är faktiskt inte så många barnböcker som lyckas hålla samma höga nivå när man läser om en bok som vuxen. Men Maria Gripe, hon kan hon.