Onda krafter i Sollentuna - rakt in i hjärtat!

När den här boken publicerades för några månader sedan (tror jag att det var) så var jag helt säker på att detta var en ny ungdomsbok som baserades på övernaturligheter. I vilket fall som helst så lade jag namnet på hjärnan och läste vidare i mina andra böcker. Så när jag i början på februari blev väldigt sugen på att läsa ungdomsböcker så gav jag mig på den och hamnade i något helt annat än i en värld av  övernaturligheter. Jag hamnade i Sollentuna. 

     Alexander är en högstadiekille som är hyfsat nyinflyttad från Farsta då hans pappa flyttat ihop med en ny kvinna som inte är direkt sympatisk trots att hon är en präst. Alexander börjar i en ny klass och försöker anpassa sig till sin nya skola och sin klass men den enda person som är intresserad av att ta kontakt med honom är en jobbig tjej med stora tänder. Alexander är själv ganska så förtjust i en tjej som bor i det hus där hans mamma hyr ett rum. Och ja just det. Hans mamma ligger på sjukhus och är antagligen på väg att dö.

     Jag blev så otroligt förtjust i den här boken. Det är sällan jag läser en ungdomsbok som är så realistisk och som går rakt in i hjärtat. Däremot kan jag inte säga att det händer så mycket men det är inte en bok som behöver aktion över huvud taget. Det är istället tonårsrealism. Tankar och känslor och om att ta ansvar och växa upp. Om vänskap och kärlek och om onda krafter hos alldeles vanliga människor. Det är svårt för mig att kunna förklara just vad det är som är så bra med den här boken förutom att den är galet duktigt författad av Coco Moodysson. Men vad den gör är att den går rakt in i hjärtat. Eller nej förresten. Den går inte utan galopperar rakt in i hjärtat. Som en skenande och glad häst (om det nu går ihop). Så jag hoppas verkligen nu att Coco Moodysson skriver fler böcker. Snälla, snälla, snälla!?