Torsdagsänkorna - är det verkligen så här det är i Argentina?

Och på den frågan ska kan jag svara JA! För i Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro så författaren lyckats med någonting som är väldigt svårt att göra, hon skriver nämligen med både ett innefrånperspektiv och ett utifrånperspektiv så att både jag och min fellow Argentinare känner igen mig i bästsäljare Torsdagsänkorna. 

     Jag påbörjade läsningen den här boken ganska så rädd. För jag var lite rädd för att den skulle vara förskönande eller inte visa en rättvis bild om hur livet i allmänhet kan fungerna här i Argentina men ganska snabbt försvann min rädsla då den boken ger en väldigt rättvis bild om hur människor som söker trygghet faktiskt lever. Det finns dock några saker som jag skulle vilja tillägga eller förklara lite närmre om just instängda bostadsområden och varför man väljer att bo i ett sådant område.

     Tänk er att leva i ett land som är i ekonomisk kris. Ok, visserligen gör vi alla det för tillfället men jag talar om verklig kris, där landet håller på att gå i konkurs, fler och fler människor blir bostadslösa, där 50 procent av alla barn i landet lever under extrem fattigdom och där människor börjar bli så desperata att det rånas mer, dödas mer och där du lever i ständig rädsla för att bli överfallen, förlora jobbet och där du inte en enda kväll kan gå och lägga dig utan risk att någon tar sig in i ditt hus eller lägenhet på natten för att råna. Här har du Argentina år 2001 då landet gick i total bankrutt och även idag är kriminaliteten väldigt hög. Säga vad man vill om mitt älskade Argentina men trygg har jag aldrig direkt känt mig när jag har bott här. Detta är anledningen till att de som har möjlighet flyttar ut till det som kallas för Countries eller Barrio Cerrados. Ett Country är det som beskrivs här i Torsdagsänkorna. Det är ett instängt bostadsområde som har precis allt. Allt från mathandel till klubbhus och där de som bor där nästan aldrig behöver gå utanför dörren. Ett Barrio Cerrado är ett bostadsområde som enbart är ett bostadsområde. Det har alltså ingen matvaruhandel, inget gym och inget klubbhus. De här områderna är några av de få områden i Argentina där du kan leva tryggt, där dina barn kan leka på gatan med andra barn utan risk för att de ska bli rånade, kidnappade eller överkörda. Ni kanske tycker att jag målar upp en grym bild av Argentina nu men det är faktiskt så här att leva i Buenos Aires i alla fall och det är hemskt energidödande och tröttsamt att vara på sin vakt hela tiden. Det är därför som så många flyttar ut till dessa instängda områden och idag byggs det även sådana här områden för den normala medelklassen och inte bara för de rika och den övre medelklassen som beskrivs i boken. För det är så att de flesta vill bo tryggt, lugnt och kunna låta sina barn kunna leva ett någorlunda tryggt liv. Inte en helt orimlig önskan, eller hur? Så detta är anledningen till att många vill bo så här, något som jag tycket är viktigt att förstå när man läser boken.  

     Torsdagsänkorna handlar om ett antal familjer som bor Country:t Alto de la Cascada och där de flesta kvinnorna från början är hemmafruar och där männen är familjeförsörjarna. Här får vi träffa människor som är allt annat än perfekta men som målar upp bilden av den perfekta familjen, det perfekta huset och den perfekta trädgården, ja i princip det perfekta livet. Hur saker och ting ser ut på ytan är nämligt väldigt viktigt i Argentina och här är ett exempel på någonting som jag själv ständigt kulturkrockar med. (Fast nu pratar vi inte om mig, nu pratar vi om boken.) Så där lever de med sina perfekta liv som är allt annat är perfekta som man ganska snabbt förstår. Med tanke på att boken beskriver tiden mellan 1999 och fram till år 2001 så lever dessa människor i riktig katastrofal ekonomisk kris och Claudia Piñeiro beskriver den här krisen och ett samhälles förfall på ett väldigt snyggt och välbeskrivande sätt. Och det är detta som boken väldigt enkelt förklarat handlar om men det är inte för inte som den här boken är en storsäljare både här i Argentina och över hela världen. Den är helt enkelt förbaskat bra och en bok som jag tycker att man absolut ska läsa för att få en liten inblick i en liten del av Argentina. Sen är det väldigt intressant att kunna se och förstå hur ett samhälle där klasskillnaderna är stora ser ut till en liten del och bara för att vissa kan leva "skyddat" från omvärlden så behöver det inte alls betyda att de för den skull inte bor tryggt eller ens drägligt.

     Jag skulle dock vilja avsluta med att säga att jag hoppas verkligen inte att jag har skrämt bort er nu från att besöka Argentina och Buenos Aires. För det är helt fantastiskt här och faktiskt alla som jag känner som har varit här verkligen älskar det. För det finns en viss energi här som är väldigt smittande och människorna, vinet och kulturen är underbart härliga. Och det är inte så att man inte kan gå ut på gatan och inte bli rånad. Jag själv har nämligen aldrig själv någonsin blivit rånad här (ta i trä), så kom hit nu. För tänk er, när jag sitter och skriver det här har vi runt 30 grader varm och det är januari. Inte helt fel ändå.

    

Andra som har läst är Bokföring enligt Monika, Bokmoster och Breakfast Book Club.