Om jag inte minns fel så var det mitt under den extatiska läsningen av The Seance som jag beställde hem John Harwoods först skrivna bok The Ghost Writer. För jag kunde inte komma över hur bra The Seance var. Och nu så här i efterhand så kan jag bekräfta att The Ghost Writer inte bara har världens snyggaste omslag utan också är riktigt obehaglig. Till och med mycket mer obehaglig än The Seance.
Boken börjar med Gerard som är en ung kille som bor ensam med sin mamma i Australien. Genom att ha rotat igenom sin mammas rum, så där som barn kan göra av nyfikenhet, stöter han på ett foto som får hans fantasi att löpa fritt tillsammans då med hans mammas fantastiska historier om sitt barndomshem i England. Genom att Gerard får en brevvän, hans mammas berättelser och genom fyndet av sin mormors nedskrivna spökhistorier, tas Gerard tillbaka till början av 1900-talet och en riktigt ruskig historia som till en början börjar mjukt och fint men som efter andra halvan börjar bli ruggigare och ruggigare. Ska jag vara riktigt ärlig så är det få böcker som har fått mig känna mig så obehaglig till mots.
Det är svårt att försöka förklara vad det är som gör boken så obehaglig för det är inte själva spökerier som skrämmer mig utan det är mer uppbyggnaden av berättelsen och vad som händer. Jag har läst en hel del kritik om den här boken men jag tror att mycket av den kritik är för att den lämnar läsaren i just obehag och inte inlindad i skön mjuk bomull som jag tyckte att The Seance gjorde. Det är också svårt att skriva om boken utan att utlämna några viktiga detaljer så istället överlämnar jag det åt er att utforska. Det enda jag känner att jag behöver säga är att den här är full med spökerier och obehagligheter utan att den för den skull är en just spökhistoria. För det är historien som spökar här. Och hualigen vad Harwood är bra på att spöka till det med historien. Jag var tvungen att vila upp mig lite efter att boken var utläst. Nu väntar jag med spänning tills att The Asylum kommer ut i juni och juni har nog aldrig känts så långt borta förut.
Någonstans visste man väl ändå det här kanske.. Att den skulle var så där ruggigt obehaglig. Låter som en ypperlig bok att filmatisera. Det är ju de läskigaste filmerna också, de som kryper på en med ett odefinierbart obehag som gör att man aldrig känner sig trygg.. huva!
SvaraRaderaJa USCH! Riktigt obehaglig och psykologisk. Jag får rysningar bara av att tänka på det. Den skulle funka skitbra som film tror jag men vet inte om jag skulle våga se den hehe.
RaderaHej boken och välkommen till min hylla! Snart...ska bara få min första lön!! :)
SvaraRaderaHahaha! Härligt :D
RaderaHoppsan, jag "råkade" visst beställa den...
SvaraRaderaHahaha! Bra där :D
Radera