The Secret Keeper av Kate Morton

Kate Morton kan verkligen inte misslyckas med sina böcker för de håller alltid samma typ an linje. Det börjar alltid med en huvudgestalt som söker efter svar i det förflutna och långsamt låter hon läsaren få nästlas in i hennes underbara mussiga historier om svunnen tid och hemligheter. Jag älskar Kate Mortins böcker och om man inte läser dem för tätt så kan man njuta ordentligt av att läsa det som hon har skrivit. 

     Den här boken handlar om Laurel som blir vittne till en hemsk händelse i hennes tonår som mer eller mindre påverkar resten av hennes liv. När hennes mamma ligger för döden bestämmer hon sig för att söka svar på gåtan som leder oss tillbaka till 1940-talet och hennes mammas ungdom och Morton beskriver denna tid vackert, uppmålat och fantastiskt detaljerat, nästan så som hon levde själv under den tiden. 

     Kate Morton och jag har ett gigantiskt gemensamt intresse vilket är att försöka rätt på gåtor och hemligheter som gömmer sig i historien. Hon verkligen älskar familjehistorier och jag misstänker starkt att hon är en galet besatt släktforskare när det gäller hennes egen släkt. Hon älskar gamla foton och att utläsa vad som föregår i dem och hon älskar allt som har med det förra sekelskiftet att göra. Att få ta en fika med Kate Morton skulle vara helt underbart. Vi skulle aldrig ha slut på samtalsämnen. Fast om vi återgår till boken så tycker jag att den är helt fantastisk även om den kanske inte riktigt lever upp till The distant Hours. Fast vad gör väl det. Hon har återigen lyckats skriva en bok som fångar mitt intresse, är helt beroendeframkallande och som jag hade stäckläst med sina 600 sidor om det inte hade varit så att jag faktiskt har ett övrigt liv också. Jag älskar Kate Mortons böcker. Så enkelt är det bara.