Snacka om totalt mörker och inga stjärnor så långt ögat når...

"Får du inga mardrömmar av att läsa Stephen King?" har en av mina arbetskamrater envist frågat mig varje gång jag har med mig en King-bok till jobbet. Varje gång har jag svarat nej, för det får jag jag inte av att läsa King. Ändå tills då han sist frågade mig och jag läste första novellen som fått den fina namnet 1922 i Full dark, no stars. Natten efter min arbetskamrat frågat mig den frågan så drömde jag en mörk, otäck och riktigt obehaglig mardröm.  

     I sitt slutord i den här boken så skriver Stephen King att han är medveten om att många läsare antagligen har haft ont i magen flera gånger om när de läst denna bok. Att novellerna har tagit tid att läsa för att de är råa och obehagliga och att det var antagligen precis lika svårt för honom att skriva dem som att det var för läsaren att läsa dem. Full dark, no stars är nämligen en riktigt otäck och rå bok där helt vanliga och till synes normala människor har huvudrollen. Där King leker med tanken av att vad som händer när en normal människa råkar ut för en onormal händelse. 

     Den första novellen 1922 är nog bland det mest obehagliga som jag någonsin läst. Det här är skräck på riktigt hög nivå. Jag älskade den men som sagt så gav den mig också mardrömmar. Däremot så kan jag bli lite väl äcklad av sånt här. När det är för detaljerat, äckligt och utförligt. Därför var jag mer förtjust i novell nummer två, The big driver. En novell som var riktigt obehaglig men inte så detaljerat äcklig. De andra två (eller tre novellerna i och med att det ingick en extra i min pocketversion) var riktigt bra de med och hela boken håller en riktigt hög nivå. Sen är det också lite roligt att novellerna är riktigt långa så att det inte blir avkortade. Jag hinner lära känna gestalterna och börja bry mig om dem. Eller bli äcklad av dem beroende på vem det handlade om. Nu måste jag däremot ta en liten paus från King så att magontet går över. Eller ta honom i handen och låta honom leda mig upp mot ljuset, som han skriver i sitt slutord. För mörkare än så här kan det knappast bli. 

Andra som läst och också har haft ont i magen är: Eli, Det mörka tornet och Du är vad du läser,