Smuts av Katarina Wennstam

För ett år sedan ungefär fick jag boken Alfahannen av en vän som skulle resa hem till Sverige och i och med att jag är sämst i världen på att läsa baksidetexter (tycker väldigt illa om dem bara egentligen helt utan anledning) så gick jag omkring riktigt länge med tron om att jag fått en sådan där alldeles vanlig svensk deckare. Så en dag när jag längtade hem så tog jag upp boken för att söka hemlängtebot och blev väldigt förvånad. För en deckare var det verkligen inte. Istället så tyckte jag så mycket om boken att jag snabbt ville ge mig på en annan bok av Katarina Wennstam. Efter mycket väntande på att e-böckerna skulle släppas fick jag äntligen tillfälle att läsa Smuts.

     Smuts handlar om kvinnohandel, sexuellt utnyttjande av kvinnor och människoförtryck, om svensk samhällskritik och om hur vi människor måste få upp ögonen för det vi ofta inte ser. Fast då allt inbakat i en skönlitterär osmaklig tårta. För det är inte direkt smakligt över att vara arg hela boken igenom. För det är så man spenderar sin läsning. Det är både jobbigt och beroendeframkallande att läsa Wennstams böcker för hon lyckas beröra på djupet och få läsaren att kanske börja tänka om gällande vissa fasta föreställningar man kan ha om vissa saker eller faktiskt börja se hur samhället fungerar. För Smuts (precis som Alfahannen som är utan recension) är inte bara bra utan till och med förbannat bra. Finns det något som man kan klaga lite på så har visserligen boken lite platta karaktärer som jag stör mig på ibland men det är inte detta som är det viktiga i Wennstams böcker. 

     Så jag tänker inte skriva så mycket mer om vad den handlar om för det tycker jag att man ska ta redan på själv genom att läsa boken. För jag kan lova att ni kommer äcklas, spotta och fräsa och verkligen gilla Wennstams samhällskritiska författande. För trycka på ömma punkter är hon verkligen bra på. 

Här & här finns den att köpa för övrigt. Jättebilligt!