Tistelblomman av Amanda Hellberg bör inte läsas på natten.

Amanda Hellberg har verkligen förmågan att pricka in de skönlitterära miljöer som får mig att slänga mig över en bok. I Döden på en blek häst var det den akademiska miljön och i Tistelblomman var det ett stort övergivet hus. Detta tillsammans med osaliga andar och jag är såld. 

     Denna gång flyttar Maja Grå med sin pojkvän Jack in i ett hus på det skotska höglandet för att få distans till den övriga världen och inspiration till att göra det som de älskar mest. Att måla. Fast snabbt får Maja en underlig känsla av att de inte är själva i huset, att det finns någon där bakom nyckelhålet, i fönstret, i växthuset och som bevakar dem när de sover.

     Amanda Hellberg har sänkt tempot i den här boken till skillnad från den förra. Den här boken är krypande psykologiskt skrämmande och Hellberg har tagit små detaljer som ett nyckelhål och utvecklat det till ett högst skrämmande objekt. Så skrämmande att jag försöker undvika att ens tänka på de nyckelhål som existerar hemma hos mig. Det hjälpte inte heller att jag valde att läsa nästan hela boken på natten, vilket är någonting som jag inte rekommenderar. Risken är att sömnen får vänta. Jag älskar det långsamma tempot i den här boken, jag älskar att Tistelblomman utspelar sig mestadels i huset och att Hellberg använder så enkla saker som nyckelhål, tapeter och växthus för att skapen den där långsamma krypande psykologiska stämmningen. Jag älskar också att Tistelblomman kom ut som e-bok samtidigt som den inbundna utgåvan så att utlandssvenskar som jag kan få tillfälle att läsa boken utan att behöva vänta i evigheter. För böckerna om Maja Grå vill man inte vänta på. Speciellt inte om man gillar att bli skrämd som jag.  

Andra som recenserat är Bokomaten, Fiktiviteter, Enligt O, Calliope books och Dark Places.