Lite som att komma hem

För mig så fungerar böcker olika funktioner. Vissa böcker är rena rama stormande kärlekar så som The little stranger av Sarah Waters (som jag jämt tjatar om, jag vet) och andra fyller behoven av rädsla så som Susan Hill och Shirley Jackson med sina skräckinjagande och fruktansvärt bra böcker om "Haunted Houses". Andra böcker skapar trygghet och igenkännande.

     Jag började läsa Camilla Läckbergs böcker om Erika, Patrik och deras älskade Fjällbacka efter att jag kom till Argentina. Det skedde aldrig någon litterär förälskelse mellan oss men ändå tycker jag om att återkomma till Fjällbacka och den trygga miljö som Läckberg lyckas bygga upp. Att läsa en Läckberg är för mig numera alltså lite som att komma hem till mitt barndomshem. Det känns familjärt och tryggt, rutinerna är de samma och människor ändras inte. Att bo utomlands kan vara spännande och härligt men personligen så känner jag att jag ibland behöver de där familjära och trygga platserna att återkomma till ibland. Att jag behöver identifiera mig med familjära och svenska saker för att få andas ut en stund mitt i allt det okända runt omkring en. Fjällbacka är för mig en sådan plats och Läckberg fyller därför för mig en viktig och ganska fin funktion. 

     Jag tänker inte ge mig in så mycket på vad den sista boken i Fjällbacka-serien handlar om (det kan ni läsa här) men däremot så  kan jag berätta att det är en generationsberättelse som Läckberg gillar att skriva och som börjar med en Änglamakerska. Generationsberättelsen fungerar fint genom hela boken och något som jag är väldigt förtjust i, som många av er antagligen redan vet med tanke på jag tjatar om det ibland. Det händer egentligen inte så mycket i den här boken förutom att Läckberg tar ett starkt politiskt ställningstagande som både är intressant och roligt men i övrigt så är ingenting som egentligen skiljer sig från de andra som hon skrivit. Det är inte så spännande eller får mitt hjärta dunka av förtjusning så som jag vill att böcker ska göra i vanliga fall men det gör heller ingenting. Hade jag befunnit mig hemma i Sverige hade jag kanske inte läst vidare på Fjällbackaserien på grund av dess vardaglighet men i och med att jag befinner mig här så slukar jag den och dess svenskhet och dess rutinmässiga lunkande. Jag kan inte ens säga att jag tycker att detta är bra. Det känns lite som att komma hem helt enkelt. Att umgås med sin irriterande familj och det tror jag är Camilla Läckbergs hemliga vapen och anledning  till att hon är så populär, förutom det faktum att hon tekniskt sett är en duktig författare och berättare. I alla fall är det anledning till att jag är en återkommande läsare och så länge som jag befinner mig där jag är så kommer jag fortsätta att läsa henne.

Andra bokbloggare som skrivit om Änglamakerskan är Hyllan, En bok om dagen, Bokbabbel, Hellre barfota än boklös, Calliope books,