"Last night I dreamt I went to Manderley again" är boken Rebeccas första mening och tydligen den mest citerade om man ska tro på Wikipedia, för vad vet jag? Jag hade aldrig hört talas om den här boken innan jag fick höra om den på favoritbokhandeln. Sådan koll på fin-litteraturen har jag. Glad är jag i alla fall över att jag till slut fick höra talas om den, och tag på den, för det här är en bok som är skriven direkt till mig.
Stor hus på landet med mark som aldrig tar slut och som heter Manderley (som är så vackert beskrivet att jag var tvungen att googla på det), skör liten musig men ung kvinna där man måste läsa hela boken för att få förstå att man aldrig får reda på hennes riktiga namn (precis just så musig är hon), en äldre stilig man, och så självklart ett spöke. Eller är det det? Vad det än är så är den nya fru de Winter förföljd av herr de Winters döda fru och genom boken får vi följa historien genom den nya fru de Winters tankar.
Förvirrande? Nej inte alls. Gillar man stora hus som stannat i tiden och gotisk miljö så är detta en självklar bok att försjunka sig i en liten stund. För det här är bara ljuvligt. Språket är vackert, miljöerna beskrivna på ett sätt som kan få vem som helst att längta till landet och Daphner du Maurier har gjort en fantastisk djupdykning i människans psykiska inre. Jag älskar det här. Sen är det också ganska intressant fakta att du Maurier faktiskt har baserat beskrivningen av Manderley på ett riktigt mansion och boken skriven på grund av på hemlängtan dit. Spökligt värre!
En ung vacker Daphne du Maurier
Foto lånat från wikipedia
Åh, jag vill så gärna läsa den. Jag har sett filmen, och den är ruskig!
SvaraRaderaÅh, ja den är så bra!! Har inte sett filmen själv men är väldigt sugen nu :)
SvaraRaderaJag längtar till jag börjar med min,men ännu är det inte läge. Låter så härligt när du beskriver boken.
SvaraRaderaSka bli spännande att höra vad du tycker sen :D
SvaraRadera