Flickan under jorden av Elly Griffiths

Elly Griffiths böcker om Ruth Halloway är en av de mest älskade bokserierna för tillfället. Inte bara i bokbloggsvärlden utan även utanför då jag har en hel del vänner som fullständigt älskar dem. Därför har jag väldigt länge trånat efter de här böckerna och även jobbat stenhårt på att försöka få tag på dem. Så tillslut, efter mycket om och men letade den sig hem till mig. Med svensk översättning. 

     Och där tror jag att jag gjorde ett misstag för jag spenderade mestadels av lästiden med att vara lite irriterad på boken. Lite irriterad på Ruth Galloway som tycker att hon, precis som Bokstävlarna redan påpekat, är för tjock, retade mig på att språket var lite för enkelt men framför allt så retade jag mig på att karaktärerna var så stereotypa. Exempelvis; så är man polis så måste man tydligen vara stor, stark och manlig och sedan lite smått ignorant med ickeexisterande kunskaper i historia. Är man hippie så måste man ha blommiga kläder, långt hår och vara barfota med en herrans massa ungar med olika fäder; samt att om man är universitetsanställd så måste man vara grå, trist och alldeles alldeles urtrist. 

     Jo, jag kanske tar i lite nu för så stereotypa karaktärer var det inte men ändå tillräckligt för att jag skulle störa mig. Fast ändå gillade jag boken med dess vackra miljöbeskrivningar och på något sätt vackra enkelhet. Fast jag misstänker starkt att min irritation grundar sig i ett översättningsproblem. (För jag vägrar att tro på att det är någonting annat för tillfället för det brukar ju vara mitt största problem med svenska översättningar.) Jag tror att det kanske cyniska, enkla och kalla språket som jag misstänker boken egentligen har, har försvunnit i översättningen (rätta mig gärna om jag har fel ni som läst på engelska). Det känns som om boken borde vara mer rå än vad den har blivit på svenska. Eller? Eller är det så att jag läser så mycket på engelska att jag glömmer av hur det svenska språket låter i litteraturen? Nä, det vägrar jag tror på! Därför har jag heller inte gett upp Elly Griffiths böcker om Ruth Halloway och planerar att läsa nästa bok i serien. Fast däremot så ska jag ge mig sjutton i att läsa den på svenska igen. För jag tror faktiskt att jag kan tycka om det här.

Vill ni veta vad den handlar om så tycker jag att ni ska bege er till Ruth Halloway-älskarna, Bokomaten, Abibliofobi, Bokbabbel, Dark Places, Fiktiviteter, Erikas bokprat och en massa andra fina bokbloggar.