Det är något som man inte ska göra. Stressläsa Lagerlöfs böcker alltså. Nej, Selma Lagerlöfs böcker ska avnjutas långsamt och orden ska sugas upp för att sedan ska plocka fram i efterhand och minnas. Det var någonting som jag däremot gjorde. För jag har så många böcker som jag så gärna vill läsa nu vilket ledde till att jag läste min favoritförfattares bok, som jag så länge velat läsa, i ultrarapid. Ibland har jag så bråttom att få saker avklarade att jag glömmer av att faktiskt njuta av dem. Så nu skäms jag lite.
Det här är en sådan vacker liten historia. Om Jan som älskar sin dotter Klara Gulla så mycket att när hon reser iväg och sedan inte hör av sig på väldigt många år, blir lite smått halvtokig. Jag är väldigt förtjust i hur en förälders kärlek skildras i den här boken. Hur Jan för första gången får uppleva kärleken när hans dotter föds. Lagerlöfs miljöbeskrivningar är som vanligt fenomenala och genom hennes ord så tycker jag mig nästan befinna mig där bland karaktärerna.
Det bästa med den här historien är att Lagerlöf faktiskt har baserat huvudkaraktären på en verklig person, en man i hennes hemby som sörjde sin dotter något alldeles förskräckligt. Hon är fenomenal min älskade Semla. Därför skäms jag nu över den stressiga snabbläsningen och lägger undan boken för att läsa den igen vid ett tillfälle då jag känner mig lugnare. Misstänker att ett fantastiskt ställe att läsa denna bok på är mitt ute på landet, långt ifrån sociala medier och teknologiska pryttlar. Kanske i en hängmatta.
Författare: Selma Lagerlöf ISBN: 9789100107444 Förlag: Albert Bonniers Förlag Bandtyp: Epub Språk: Svenska
Läste just den i gymnasiet och minns den som den första av klassikerna som jag verkligen tyckte om. Men säkert skulle jag få ut ännu mer av den nu, så en omläsning (om jag hade tid att prioritera alla olästa böcker) vore nog inte så dumt.
SvaraRaderaVisst är den fin :) Det bästa med Selma är nog att man kan läsa om hennes böcker hur många gånger som helst och tycka lika mycket om dem varje omläsning.
SvaraRadera