Vargsläkte - Lykanthropos I av Caroline L Jensen

"När hon lämnat badrummet skälvde hela utrymmet till. Kakelfogarna kved och släppte ifrån sig ännu lite stelnad fogmassa. Kranen i handfatet började darra. Glödlampan ovanför vasken gav ifrån sig ett flackande och samtidigt som avloppsbrunnen suckade ihåligt lösgjorde sig, mycket långsamt, en gestalt från väggen mellan badrummet och korridoren."

Det finns böcker som skapar en känsla av ilska när jag har läst klart dem. En obeskrivlig ilska som är helt ambivalent till min egentliga känsla för boken. En ilska som jag ofta tar ut på författaren. Jag kan tycka att det är oförskämt hur hon eller han vågar att avsluta boken när jag bara vill ha mer. Eller hur hon eller han har mage till att inte har hunnit skriva en uppföljare redan. Jag kan också bli lite arg över det faktum att jag antagligen behöver vänta ett år tills nästa bok kommer ut, om det nu kommer komma ut någon uppföljare. För i de flesta fall gör det inte det. 

           Vargsläkte - Lykanthropos I av Caroline L Jensen är precis en sådan bok. När jag för ett tag sedan upptäckte att det skulle komma ut en bok som hette Vargsläkte och som innehöll andar, häxor och varulvar blev jag otroligt nyfiken på att läsa den, i och med att dessa bokingredienser brukar vara någonting som jag älskar. Och visst älskade jag den. Så fort jag fick den i min hand så slukade jag den på bara någon dag. Efter att jag slagit ihop boken (eller i mitt fall stängt av datorn) skapades en känslan av tomhet och saknad och den välkända känslan av ilska kom och hälsade på. Det var nämligen längesedan som jag blivit så pass underhållen av en svensk författare. För underhållning är det på hög nivå för dem som gillar skräck.
          Berättelsen handlar om Vera som över sommaren reser tillbaka till sitt barndomshem för att hjälpa sin mormor Ylva rusta upp det gamla nedgångna huset till det praktfulla hotell som det en gång varit. I det stora huset bor Vera med sin mormor Ylva och papegojan Dolores men Vera upptäcker snart att även något mer befinner sig i huset. Något levande som förföljer henne och skrämmer henne. Snart får hon även reda på någonting annat, någonting mörkare och farligare än vad hon någonsin kunnat ana. Mer tänker jag inte berätta. För jag vill inte förstöra läsnöjet för någon.
        Jag blev härligt skrämd flera gånger i boken.  Inte skräckslagen men skrämd. Lite så att nackhåren reste sig och jag tycker att Caroline L Jensen lyckas bygga upp en läskig stämning i boken utan att behöva skriva blodiga scener, något som jag personligen tycker att inte alla skräckförfattare lyckas göra. Hon lyckas många gånger skapa den där subtila rädslan som kryper sig på bakifrån för att sedan lite lätt flåsa mig i nacken, en känsla som får mig alltid att älska en bok. Med detta säger jag inte att det inte finns blodiga scener i boken, för det gör det. Men det är inte de som skrämmer mig. Det är när Caroline L Jensen leker med orden så boken på något vis blir levande. När saker runt omkring gestalterna får liv på ett besynnerligt men ändå härligt vis. Dess antropomorfism.  Det är som om hon väcker min barndoms farhågor och jag välkomnar dem med öppna armar. Dock så märks det att detta är första boken i en trilogi för det finns inget riktigt avslut på boken.
               Det här är verkligen en genre inom svensk litteratur som jag har längtat mer efter. Som går ifrån deckargenren, vågar leka med det övernaturliga, fantasin och som inte är rädd för att gå över gränserna utan att vara för blodig. Det enda som kan trösta mig nu är det faktum att det är första boken i en trilogi och att Caroline L Jensen beräknar släppa Vargsläkte - Lykanthropos II, hösten 2012. För även om det är smärtsamt långt dit, så vet jag i alla fall att två uppföljare är på väg.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget: Ord Text Mening.

Titel: Vargsläkte - Lykanthropos I 
Författare:Caroline L Jensen 
ISBN 9789197895354
Förlag: Ord Text Mening
Utgivningsdatum: 2011-05-09
Format: Inbunden
Finns att köpas: här och här