The Southern Vampire Mysterie eller The Sookie Stackhouse Novels som novellserien även kallas har sålt i 20 miljoner exemplar. Charlaine Harris är inte världens mest sålda författare men en av de mest populära just nu. Det kanske inte är så konstigt då att Alan Ball bestämde sig tillsammans med HBO att skapa en TV:serie, inspirerad av novellserien.
Harris ursprungliga romanidé var att skriva om en vanlig tjej som hade båda fötterna på jorden men som blev tillsammans med en vampyr. Hon frågade sig själv varför just denna alldeles normala unga kvinna skulle gå med på något så ovanligt som att börja träffa en vampyr och på så sätt växte sig Sookie Stackhouse fram ur hennes fantasi.
Sookie Stackhouse är en helt vanlig servitris från Bon Temp, Louisiana som är en väldigt praktisk, enkel ung kvinna med klädstorlek 38/40 och blont naturligt hår. Sookie gillar framför allt att läsa, sola, städa, organisera och sitt kaffe. Sookie är inte direkt social utan umgås mest med sin bror Jason, sin chef Sam och sin bästa vän Tara. Hon är nämligen telepatisk och hör andras tankar konstant när hon befinner sig bland andra människor. Därför blir hon även blixtförälskad i vampyren Bill när hon för första gången träffar honom. Hon kan nämligen inte höra vad han tänker. Vampyrerna enligt novellen har två år tidigare gjort sig synliga för världen. Detta på grund av att japanerna framställt det syntetiska blodet True Blood.
Tidigare har jag påstått att böckerna om Sookie Stackhouse har varit lite som att läsa Harlequinböcker på grund av allt tantsnusk. Nu när jag har läst nästan tio böcker av Sookie Stackhouse serien så måste jag ta tillbaka det utlåtandet. Inte för att böckerna inte är fulla med tantsnusk, för det är de, men för att en Harleguinbok ofta inte är så välskriven. Det är absolut inget fel på Harlequinböcker. Själv läser jag gärna en ibland när jag känner för det men ofta är historierna ganska enkla och som sagt inte direkt välskrivna. Charlaine Harris noveller om Sookie Stackhouse är allt annat än det. Böckerna är nämligen oerhört välskrivna och trovärdiga oavsett hur komplicerad historien blir. Även när Sookie sköter sina vardagssysslor, vilket händer väldigt ofta och ibland väldigt många sidor. Tråkigt blir det aldrig. Sookie kan rensa hur mycket ogräs som helst, städa huset, organisera vinden, handla mat, bråka med hantverkare utan att jag som läsare någonsin tröttnar. Och i vanliga fall brukar jag tröttna ganska snabbt på långt utdragna serienoveller.
Sookie som karaktär lärde jag mig att älska ögonblickligen. Ibland kan jag bli förvånad hur snabbt hon kommer över vissa händelser i sitt liv men samtidigt är hon så pass logisk och rationell att hon blir trovärdig. Hon är även snabbtänkt och alldeles normal, förutom då den telepatiska aspekten. I en rent feministisk synvinkel så finns det en del att klaga på. Hon utgör sig alltid för att vara självständig men blir alltid beskyddad av stora starka övernaturliga män. Å andra sidan har alla Charlaine Harris karaktärer i Sookie Stackhouse novellerna sina svagheter, fel och brister. Även de manliga vilket innebär att Sookie också har fått rädda en del män. På så sätt så jämnar det ut sig, även om jag hade önskat att det hade funnits lite fler starka kvinnor i serien.
Vampyr Bill är faktiskt för mig riktigt trist och platt i böckerna. Han har fått mycket större plats i TV serien, som för övrigt skiljer sig ganska mycket från böckerna. Utan Bill skulle det självklart inte finnas något triangeldrama men för mig kan han totalt kvitta. Vampyr Eric däremot är mycket intressantare. Liksom Sookie är det svårt att inte falla pladask för honom. I Charlaine Harris värld är vampyrerna känsliga och ibland väldigt humana även om de gärna dödar ibland.
I jämförelse med andra vampyrböcker så tycker jag att dessa skiljer sig ganska rejält mot det som jag vanligtvis tänker på när jag tänker på vampyrböcker. Poängen med böckerna går inte ut på att suga blod och hugga huvudet av folk. Det här är en kärlekshistoria, ett triangeldrama om en telepatisk ung kvinna och sina vampyrer. Däremellan kommer det även in en hel del varulvar, skinnvändare och för att inte spoila; en massa andra mytiska varelser.
Det är mycket död och en del blod i böckerna men det är inte det som gör dessa böcker intressanta. För mig är det nämligen humorn. Det är väldigt sällan som jag skrattar högt åt en bok men de senaste månaderna har min sambo smått misstänkt att jag hållit på att bli galen på grund av höga utbristande skrattattacker. Charlaine Harris har nämligen en sådan fantastisk men enkel och ibland väldigt torr humor. Jag kan nästan se författaren framför mig, sittandes med sitt kaffe på sitt kontor i en liten ort i Södern, skrivandes och konstant fnissandes åt sig själv.
Det här är böcker som jag kommer läsa om, vårda och bära med mig. Charlaine Harris har lovat att det ska komma ut 13 böcker av serien. Jag sitter här nu med nummer elva framför mig och fasar över att det bara är två böcker kvar efter denna. Därför misstänker jag starkt att jag nu behöver ta och utforska hennes andra böcker. Sookie Stackhouse-serien lovar jag nu att lägga bakom mig och inte tjata om något mer. För nu är till och med jag lite trött på min Sookiebesatthet.
Dead Until Dark (2001)
Living Dead in Dallas (2002)
Club Dead (2003)
Dead to the World (2004)
Dead as a Doornail (2005)
Definitely Dead (2006)
All Together Dead (2007)
From Dead to Worse (2008)
Dead and Gone (2009)
Dead in the Family (2010)
Dead Reckoning (2011)
Harris ursprungliga romanidé var att skriva om en vanlig tjej som hade båda fötterna på jorden men som blev tillsammans med en vampyr. Hon frågade sig själv varför just denna alldeles normala unga kvinna skulle gå med på något så ovanligt som att börja träffa en vampyr och på så sätt växte sig Sookie Stackhouse fram ur hennes fantasi.
Sookie Stackhouse är en helt vanlig servitris från Bon Temp, Louisiana som är en väldigt praktisk, enkel ung kvinna med klädstorlek 38/40 och blont naturligt hår. Sookie gillar framför allt att läsa, sola, städa, organisera och sitt kaffe. Sookie är inte direkt social utan umgås mest med sin bror Jason, sin chef Sam och sin bästa vän Tara. Hon är nämligen telepatisk och hör andras tankar konstant när hon befinner sig bland andra människor. Därför blir hon även blixtförälskad i vampyren Bill när hon för första gången träffar honom. Hon kan nämligen inte höra vad han tänker. Vampyrerna enligt novellen har två år tidigare gjort sig synliga för världen. Detta på grund av att japanerna framställt det syntetiska blodet True Blood.
Tidigare har jag påstått att böckerna om Sookie Stackhouse har varit lite som att läsa Harlequinböcker på grund av allt tantsnusk. Nu när jag har läst nästan tio böcker av Sookie Stackhouse serien så måste jag ta tillbaka det utlåtandet. Inte för att böckerna inte är fulla med tantsnusk, för det är de, men för att en Harleguinbok ofta inte är så välskriven. Det är absolut inget fel på Harlequinböcker. Själv läser jag gärna en ibland när jag känner för det men ofta är historierna ganska enkla och som sagt inte direkt välskrivna. Charlaine Harris noveller om Sookie Stackhouse är allt annat än det. Böckerna är nämligen oerhört välskrivna och trovärdiga oavsett hur komplicerad historien blir. Även när Sookie sköter sina vardagssysslor, vilket händer väldigt ofta och ibland väldigt många sidor. Tråkigt blir det aldrig. Sookie kan rensa hur mycket ogräs som helst, städa huset, organisera vinden, handla mat, bråka med hantverkare utan att jag som läsare någonsin tröttnar. Och i vanliga fall brukar jag tröttna ganska snabbt på långt utdragna serienoveller.
Sookie som karaktär lärde jag mig att älska ögonblickligen. Ibland kan jag bli förvånad hur snabbt hon kommer över vissa händelser i sitt liv men samtidigt är hon så pass logisk och rationell att hon blir trovärdig. Hon är även snabbtänkt och alldeles normal, förutom då den telepatiska aspekten. I en rent feministisk synvinkel så finns det en del att klaga på. Hon utgör sig alltid för att vara självständig men blir alltid beskyddad av stora starka övernaturliga män. Å andra sidan har alla Charlaine Harris karaktärer i Sookie Stackhouse novellerna sina svagheter, fel och brister. Även de manliga vilket innebär att Sookie också har fått rädda en del män. På så sätt så jämnar det ut sig, även om jag hade önskat att det hade funnits lite fler starka kvinnor i serien.
Vampyr Bill är faktiskt för mig riktigt trist och platt i böckerna. Han har fått mycket större plats i TV serien, som för övrigt skiljer sig ganska mycket från böckerna. Utan Bill skulle det självklart inte finnas något triangeldrama men för mig kan han totalt kvitta. Vampyr Eric däremot är mycket intressantare. Liksom Sookie är det svårt att inte falla pladask för honom. I Charlaine Harris värld är vampyrerna känsliga och ibland väldigt humana även om de gärna dödar ibland.
I jämförelse med andra vampyrböcker så tycker jag att dessa skiljer sig ganska rejält mot det som jag vanligtvis tänker på när jag tänker på vampyrböcker. Poängen med böckerna går inte ut på att suga blod och hugga huvudet av folk. Det här är en kärlekshistoria, ett triangeldrama om en telepatisk ung kvinna och sina vampyrer. Däremellan kommer det även in en hel del varulvar, skinnvändare och för att inte spoila; en massa andra mytiska varelser.
Det är mycket död och en del blod i böckerna men det är inte det som gör dessa böcker intressanta. För mig är det nämligen humorn. Det är väldigt sällan som jag skrattar högt åt en bok men de senaste månaderna har min sambo smått misstänkt att jag hållit på att bli galen på grund av höga utbristande skrattattacker. Charlaine Harris har nämligen en sådan fantastisk men enkel och ibland väldigt torr humor. Jag kan nästan se författaren framför mig, sittandes med sitt kaffe på sitt kontor i en liten ort i Södern, skrivandes och konstant fnissandes åt sig själv.
Det här är böcker som jag kommer läsa om, vårda och bära med mig. Charlaine Harris har lovat att det ska komma ut 13 böcker av serien. Jag sitter här nu med nummer elva framför mig och fasar över att det bara är två böcker kvar efter denna. Därför misstänker jag starkt att jag nu behöver ta och utforska hennes andra böcker. Sookie Stackhouse-serien lovar jag nu att lägga bakom mig och inte tjata om något mer. För nu är till och med jag lite trött på min Sookiebesatthet.
Dead Until Dark (2001)
Living Dead in Dallas (2002)
Club Dead (2003)
Dead to the World (2004)
Dead as a Doornail (2005)
Definitely Dead (2006)
All Together Dead (2007)
From Dead to Worse (2008)
Dead and Gone (2009)
Dead in the Family (2010)
Dead Reckoning (2011)
Jag som älskar tv-serien måste kanske läsa böckerna. Frågan är bara om jag vågar: det blir så fånigt att blunda när man läser ;)Av denna anledning är det väldigt sällan jag läser något som jag blir rädd av.
SvaraRaderaK-L från förskräckliga bloggen.
Jag började läsa dem för att jag var/är så förtjust i serien och vet du, det bästa är att de inte alls är läskiga. Utan mer mysböcker. Med humor, blod, kärlek, vampyrer och varulvar. Tycker helt klart att du ska läsa dem om du älskar serien.
SvaraRaderaAnnars kanske du kan göra som Joey och lägga in dem i frysen när det blir läskigt:D
Vilken fin hyllning till böckerna om Sookie, visst finns det som med allt annat, sånt i berättelserna som man inte är riktigt nöjd med, men på det stora hela så är det verkligen fångande och bra läsning, även när hon borstar sitt hår eller röjer på vinden ;)
SvaraRaderaTack :D
SvaraRaderaHärligt att träffa fler liksinnade Sookie-älskare! Och visst har du rätt, Sookie kan måla hur många tånaglar som finns och det är fortfarande intressant att läsa. Charlain Harris är verkligen en underhållande författare.
(Ser för övrig mycket fram emot avsnitt två idag:))